Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pat baronen, nog av... han sade riktigt vänligt: — Är det
så bråttom, herr löjtnant ? Vad jag sade om musiken var icke
så illa menat... jag hör till gamla världen och förstår mig
icke på den nya skolan.
Baronen bugade sig stum, men i denna bugning låg en
känsla av högdragen förödmjukelse. Jag tyckte mig nästan
kunna höra hans hjärtas häftiga slag, då han tog flöjten
jämte handskarna ooh sedan framträdde till värdinnan med
ett par avskedsord.
— Ursäkta, min goda fru lagmanska, jag är hindrad av
göromål!... Åter en bugning för Hortense. I hennes klara
ögon stodo tårar... han såg det och tackade henne med en
flyktig rörelse av de slutna läpparna. Nu kom han fram till
lagmannen. De bjödo varandra tysta farväl. Mig räckte han
även handen, och då han några ögonblick senare lik en ljung-
eld sköt förbi fönstren på sin svarta häst, viftade Hortense
sitt sista farväl med näsduken, och min hedersgubbe, som lär
hava sina stora egenheter och antipatier, mumlade något om
fattigdom och högfärd. Därefter blev allt tyst för flera
minuter.
Äntligen bröt han denna oblida förhäxning. Liksom ingen-
ting förefallit, yttrade han: — Nå, min hjärtans gosse, jag har
ännu icke tackat dig för den kära och dyrbara gåvan av hela
din familj. Kom nu själv och se om vi icke satt upp den
på ett ställe, där den sitter bäst i dagern.
— Jag ber om ursäkt, farbror, svarade jag litet förundrad,
men i det lilla täcka rummet, så helt och hållet skuggat av
de högsta träd i trädgården, kan knappt någon för tavlan
tjänlig dager infalla.
— Är du tokig! sade lagmannen skrattande. Hela denna
sida av huset ligger ju åt ån och gården . . . tyvärr finnes där
för litet träd, och trots din konstnärsblick, vill jag bevisa dig
att du har orätt. Följ med, Hortense, och du även, min gum-
ma! Den här unga herrn skall få se och medgiva, att vi
förstått saken och att han själv sett i syne.
— Min snälle gubbe, det där kunna vi ju spara tills i mor-
gon! inföll lagmanskan ivrigt. Det lärer nu vara dukat, och
unga Bundler måste, efter sin ruskiga resa, behöva en styr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
