Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då närmade sig Karl, knäföll och lade sin arm stödjande
omkring den vacklande modern. — Älskade, älskade mamma,
bad han, tvinga inga band på barnens hjärtan! De skola utan
dem, så sant det gives en Gud, aldrig förgäta vad den öm-
maste mor har rätt att fordra, och så länge våra händer för-
må arbeta, skall ingen verklig brist tränga hit. Ooh sedan, o,
hur mycket ljuvare att se vår tacksamhet ooh kärlek, än be-
höva se vårt livs förspillda lycka! Mjuk och varm blir den
säng, barnslig ömhet med glada uppoffringar bäddar, hårt
och kallt det läger, främmande händer behövt ordna. En
ångerfull mor vänder sig kanske sömnlös fram odh åter på
det senare, då däremot fridens ängel står vakt vid det förra.
Övervunnen, men icke övertygad, lutade sig modern mot
sonens bröst. Seflma hade bönfallande nalkats ooh fick även
sin del av den vackra kärleksfulla stunden. — Nu tala vi ej
vidare om det ena eller det andra! sade friherrinnan med
verkligt hjältemod. Uppgör, Karl, vad du kan med Fusel-
berg... är anstånd ej möjligt, så, i Guds namn, må det gå!
Jag är åtminstone fri från förebråelsen att icke hava velat
styra allt till det bästa.
•—- Ja, ha velat, ha velat, mumlade tant Charlotte Antoinette,
det är just som vi blivit vridna allesamman! Nå nå, man får
väl erfara huru det i verkligheten smakar att frukost, middag
och afton leva av luft. O, min Gud, där har jag gått och
med möda och väl beräknad klokhet planerat för en lycklig
utgång med frieriet i lagmansgården, då ...
Fortsättningen blev ej uttalad, ty just nu hördes bullret
av en vagn. Den gamle betjänten anmälde lagmanskan Thor-
sén, som frågade om herrskapet ”tog emot”.
Det gick liksom en elektrisk stöt genom hela sällskapet vid
ljudet av detta namn. •— Lagmanskan! stammade friherrin-
nan, nu rysligt obenägen mot sin nyligen visade medgörlighet.
Vad i Guds namn kan föranleda ett så tidigt morgonbesök?
— Vad som kan föranleda det? svarade hennes syster.
Vad annat än en önskan att med oss rådgöra i den angelä-
genhet, som både du själv och jag bragt å bane så många
gånger? Jo, nu är det verkligen väl ställt. Jag kan just undra
vem som skall taga emot henne, åtminstone blir det icke jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
