Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att driva saken till önskat mål. — Jag antager att det var han
som gav inteckningens förre ägare en vink om uppsägning,
för att kunna hålla ett svärd över oss, vilket han efter behag
kunde hålla tillbaka eller låta falla ... huru många lysande
utsikter för framtiden har han ej utställt såsom lockmat...
och äntligen, då allt slagit fel, med glädje och hopp om full-
komlig framgång begagnat den utväg, denna händelse oför-
modat lämnat honom. Då Karl ytterligare visat Gotthard den
borgensförbindelse, han erhållit och vilken han på förmidda-
gen företett Fuselberg, utbröt Gotthards uppbrusande lynne
i verkligt raseri mot den gamle skurken, vilken kunde handla
på detta sätt, med åsidosättande av all mänsklighet, och detta
i en annans namn, och till på köpet i hans hederlige, sakt-
modige onkels.
— Var lugn, Karl, sade han slutligen, den där karlen skall,
så sant jag lever — därpå sätter jag min ära i pant — få
lägga ned målet och lämna handlingarna i mina händer! Låt
honom hållas ... några postdagar gå snart om, och när han
tror sig vara säkrast om sitt rov, skall det halka honom ur
händerna. Lita på mig... vi skola nog ställa saken på rediga
fötter!
— Du är min goda ängel, Gotthard, i nöden tillsänd mig
till tröst och hopp! svarade baronen. Men om du kunde ana
huru betrycket på alla håll piskar mig med sina järnklor...
ljusnar det i öster, så mulnar det i väster. För den borgen,
jag nu skaffat mig, står min lön, vårt återstående bohag,
och våra kreatur såsom säkerhet. Vart skall det taga vägen,
var skall det sluta? Bekymrets stråt har väl stundom vilo-
punkter, men ingen ända, förrän några skövlar mull betäcka
den trötte vandraren. Och, Gotthard, väl vore det, ty i mitt
hjärta är även natt... jag måste bege mig av, medan jag
ännu kan rida hem.
— Icke i afton, Karl, bestämt icke i afton! bad Gotthard
enträget. Dela mitt rum i natt, och för att icke oroa de dina,
i händelse de säkert vänta dig, må du skriva ett par tröstande
ord... Jag har ju ditt löfte?... Och ännu ett, Karl, som
bör bidraga till ditt lugn: jag vill aldrig kallas hederlig karl,
om jag ej leder saken därhän med Dahl, att inteckningen i all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
