Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjuttonde kapitlet
Med läsarens tillåtelse förflytta vi oss nu till Stock-
holm, men några dagar längre tillbaka, än de hän-
delser vi senast skildrat.
Det var en regnig afton som vi finna tvenne herrar, arm
i arm, insvepta i sina kappor, med raska steg mäta västra
trottoaren av Norrbro. De vandrade över Gustav Adolfs torg,
styrde åt Blasieholmen till Nybrogatan och sedan rakt fram
över Ladugårdslandstorget till Djurgården.
Alltsom det milda regnet började övergå till ett omärkligt
dugg, saktades även deras steg. Den ene av våra vandrare var
en fin herre av den sorten, som alltid är tillreds att utgöra an-
dras sällskap. Vanligen med klen kassa, men god aptit på nö-
jen, såväl som på mat och dryck, ha de icke heller någon kallel-
se för meditationer,utan prata gärna, och så gjorde även denne.
Herrarna stodo nu vid ingången till teaterhuset på Djur-
gården. Och sedan de först skaffat sig biljetter och därefter
försett sig med ett glas punsch, begåvo de sig till första loge-
raden på sidan, andra bänken.
Som de kommit i tämligen god tid, begagnade den ene av
våra bekantskaper, i vilken vi hoppas läsaren redan igenkände
vår länge saknade andre hjälte, numera medicine-licentiaten
Dahl, tillfället att öppna ett av de tvenne brev, han avhämtat
från postkontoret, men som han av berörde sällskapsvän bli-
vit hindrad att bryta förrän nu.
Men Herman hade icke hunnit längre, än att förvissa sig
om det brevet var ifrån hans fosterfader, doktor Bundler,
samt att det icke inneslöt något mindre brev, förrän orkestern
började; och med en viss känsla av förtrytelse stoppade han
åter brevet i fickan och satte sig så bekvämt som möjligt för
att njuta av musiken.
Men huru det nu var, antingen felet låg i det, som utfördes,
eller hos dem, som utförde det, eller hos Herman själv, det
veta vi icke, men vad vi säkert känna är, att Hermans ögon
ofrånvänt och med det mest spända uttryck voro fästade på en
gammal herre i fin blå överrock, vilken satt framför honom.
Profilen av hans granne var fullkomligt tydlig för Herman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
