Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ju mera han, utledsen av hennes gnat, släppte efter töm-
marna, desto stadigare fattade hon dem. Vad den plågade
mannen lidit av hennes och den olycksfågeln Ludvigs upp-
trädande det vet endast Gud och han själv. För mig klagade
han aldrig, men tydligt märkte jag hur det stod till, då han
upphörde att taga henne i försvar. Likväl har han i en sak
hållit sig tapper: hon har icke kunnat förmå honom att etablera
Ludvig såsom egen handlande. Gudskelov, i det hänseendet
såg han som affärsman fullkomligt klart.
— Men vad skall det bliva av honom i fall...
— Ja, vad det skall bliva av honom är svårt att säga! åter-
tog Bundler. Men dör min hederlige Dahl, så är Ludvig ännu
nära ett år omyndig och kommer troligen under min vård.
Han skall då, vid Gud, få lära sig det första han borde fått
lära, nämligen att lyda. Eljest blir ingen duglig att befalla.
Nu gåvo sakta rörelser bakom de nedfällda gardinerna till
känna, att den sjuke vaknat. Bundler steg upp och framträdde
till sidan av ett bord, såg på klockan och fattade en flaska
medikamenter, med vilken han närmade sig till Dahls vilobädd.
— Hur är det med dig, hjärtans bror? frågade doktorn
med verklig ömhet.
— Klent, svarade den sjuke sakta, klent, klent! upprepade
han långsamt. Din konst förmår icke mera på mig, gode svå-
ger ... men medan jag har en klar stund, så sätt dig här och
lyssna till min bön: Då jag är borta, så bliv icke för sträng
mot Elfrida! Hon har haft sina fel, det är sant, men hon har
även sina goda egenskaper. Mitt hus har förkovrat sig under
hennes händer, och en tid gjorde hon mig till en lycklig man.
För min böns skull, Bundler, får du icke vara hård emot
henne! Du var ej hennes vän.
-—• Det är sant, men varför? Jo, för det att hon ej uppskat-
tat din överseende kärlek, och dessutom av den orsak, att hon
från barndomen förstört alla goda anlag hos Ludvig. Detta
oaktat skall din begäran alltid vara mig helig.
En svag tryckning av Dahls hand tolkade hans tillfreds-
ställelse. Därefter återtog han: — Enligt det testamente, jag
låtit upprätta, är du förordnad till Ludvigs förmyndare. Detta
är ett viktigt ansvar, och endast på dina skuldror kunde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
