- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
108

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Herman aktningsfullt närmade sig, för att kyssa hennes hand.
Men jag begriper att du är dig lik, att mannen hemför sam-
ma egenskaper, som ynglingen bortförde. Jag hade hoppats,
att tid och eftertanke skulle bevekt dig att visa mera aktning
för henne, som du hedrar med titeln av mor.

—- Förlåt, bad Herman, mitt bemödande ska bli att som en
tillgiven sons stå vid min mors sida i den svåra prövning,
som snart väntar oss!

Vid dessa i hjärtlig ton uttalade ord förändrades märkbart
uttrycket i Elfridas blickar. Över de bleka läpparna drog sig
till och med en liten fläkt av hennes forna så behagliga leende,
och i det hon artigt bjöd en välkomstomfamning, yttrade hon
mycket vänligt: — Tack, Herman, för dessa ord.

Tyst och med en grad av aktning, som han ännu aldrig
visat henne, förde Herman styvmodern vid sin hand in i det
inre rummet till faderns sjuksäng.

I detta ögonblick inträdde Ludvig. Oaktat den djupa rö-
relse, varuti Herman befann sig, varseblev han att hans unge
brors hela utseende vittnade om ett oordentligt liv.

Dahl vinkade med handen, och brödernas händer slöto sig
i varandras; men Ludvigs utseende uttryckte snarare en känsla
av tryckande förlägenhet än glädje. Han syntes tvungen och
var det även vid de milda ord fadern yttrade. Slutligen till-
kännagav den sjuke sin önskan att tala ensam med Ludvig.

Elfrida stängde sig då inne i sitt rum, och Herman ilade
till doktorns hus.

Tjugonde kapitlet

Nu, ärade läsare, låtom oss återvända till tinget.

Baron Karls tillstånd var något förbättrat. Yrseln
hade helt och hållet upphört, men efterlämnat en mat-
tighet och tillika en retlighet, som fordrade en varsammare
behandling än själva sjukdomen. Han hade övertalat sin mor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free