Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett par gånger varje dag sina älskade anhöriga, och den gamla
förtroligheten tycktes åter till en viss grad hava inträtt emel-
lan honom och hans unga kusin. Aldrig hördes, varken i för-
äldrarnas närvaro eller då de voro ensamma, minsta ord und-
falla honom, som hade någon likhet med dem, som vid åter-
seendet den första morgonen kommo från hans överfyllda
hjärta.
Så sutto de åter en afton på den vanliga platsen, som var
Herman så kär. Karolina var på besök hos en vän, doktorn
hos sina patienter.
Hulda, med den lilla sybågen på knäet, arbetade på en res-
väska åt Herman. Han läste Tegnérs ”Axel” för henne, men
hade nyss lagt från sig boken. De tego båda.
— Är du redan trött, min gode Herman? frågade Hulda
deltagande. Jag tycker det är som ditt bröst lidit. Du andas
stundom så kort... säg mig, är du sjuk?
— Nej, icke alls ... men under nedresan från Stockholm hit
förkylde jag mig under de dimmiga nätterna. Jag har litet
hosta, som besvärar mig och hindrar mig att läsa länge i
sänder.
— Jag hoppas att du snart blir återställd... Liksom halv-
drömmande tilläde hon: Då du själv är läkare, Herman,
tycker jag det skulle vara lätt att bli frisk igen.
— Kanske, svarade han, kanske också icke!
— Varför talar du så Herman? Hulda satte hastigt bågen
ifrån sig och fäste sina ögon på hans.
— Jag kan icke, eller rättare, bör icke säga dig det nu!
svarade han sakta, och hans ton vittnade om en djup och på
samma gång häftig rörelse, vilken han synbart bemödade sig
att fullt bemästra.
Allt häftigare slog Huldas hjärta under oroliga aningar.
— Min barndomsbror, min älskade vän, viskade hon och
sänkte sitt huvud mot Hermans axel, tala, vad är det som
oroar dig... tala, jag ber dig.
Ett par sekunder vilade hans blick på hennes ansikte.
— Vill du veta det, Hulda ? Vill du veta vad som rör sig här ?
frågade han milt och lade hennes hand på sitt klappande
hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
