- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
118

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-—• Ah, baron Silverspåre! avbröt Herman häftigt. Var det
icke en aning i min själ, från första stund jag hörde omtalas
den mannen, att han skulle ingripa i mitt öde... Nu förstår
, jag alltsammans ... Berätta vidare, tant! bad han med till-
tvingad fattning.

— Ja, Herman, det var han... det var denne fattige,
olycklige adelsman, som nu kämpar om en fristad för sin
värnlösa mors återstående dagar. Han bar då sorgdräkt efter
sin far.

— Som Hulda ej vågade springa med de andra flickorna,
satt hon bredvid mig på en av de gröna sofforna. Baronen slöt
sig till oss och underhöll med fin belevenhet samtalet, och
jag vill tillstå för dig, Herman, att till och med jag fann mig
road av hans umgängeston. Midsommardagen började jag
likväl redan märka, att han mera underhöll sig nied Hulda än
med de övriga unga damerna. Jag fann dock icke å hennes
sida något synnerligt deltagande och lugnade mig således,
men — dag efter dag samma farliga sällskap blev väl dock
i längden ett för stort prov för ett ungt hjärta, som ännu icke
vaknat; och det enda, jag har att förebrå mig i denna sak,
är att jag icke genast vid första tecknet av den uppvaknande
böjelsen hos honom lämnade Billingsdal.

— När månaden var förliden, återstodo högst få gäster,
men som baronen var bland dessa, förblev jag bestämd i min
vägran att lägga ännu ett par veckor till de passerade. Den
25 juli utsattes till avresan. Aftonen förut var jag av stark
huvudvärk hindrad att göra sällskap vid den vanliga pro-
menaden till ån, där ett av älsklingsnöjena var att meta kräf-
tor, men överfallen av en oemotståndlig oro, emedan jag från
fönstret sett baronen bjuda Hulda armen, beslöt jag i trots
av min opasslighet följa efter. Kommen till ån, fann jag
där endast mitt värdfolk och några äldre personer. Man un-
derrättade mig att de unga ännu svärmade i parken, och före-
bärande att jag fruktade att Hulda kunde överanstränga sig,
skyndade jag att uppsöka henne.

— Nu är parken vid Billingsdal icke efter nyaste skolan,
utan avdelad i en otalig mängd gångar, och det var utan
tvivel blott den moderliga instinkten som förde mig på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free