Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom. En tår darrade i Gotthards öga ... Allt är förbi! ut-
brast han med våldsam häftighet. Karl, Karl, du har mördat
den bästa människas lycka, ja, en hel familjs ... Jag skulle
kunna hata dig ■—- om icke den olyckan alltjämt kvarstod att
jag älskar dig.
Han störtade fram och slöt Karl i sina armar, men denne
led själv för stora kval för att riktigt uppfatta striden i Gott-
hards själ. Sakta sköt han honom tillbaka och sade:
— Och för mig återstår blott den olyckan, att bli misskänd
av dig. Visste jag, kunde jag ana, kände hon ens själv under
sin vistelse på Billingsdal, att hon var bortlovad?
— Nå, så tala då om själva saken, svarade Gotthard något
fogligare, ty för mina ögon står den ej klar.
— Den är snart klarlagd. Jag älskade Hulda nästan från
samma ögonblick jag såg henne. Så mycken skönhet, oskuld
och enkelhet fängslade med oemotståndlig makt mitt hjärta.
Tro dock ej att jag lämnade mig utan strid åt denna känsla.
Det kom ett ögonblick... Här berättade Karl allt vad Karo-
lina meddelat Herman ... Din mor, Gotthard, fortsatte han,
är en klok, en förträfflig kvinna: hon valde den bästa vägen
och anförtrodde mig allt, vädjande till min heder. Nu har
jag icke mer att tillägga.
— Jag kan icke fördöma dig, yttrade Gotthard upprörd,
tvärtom, Karl. I jämförelse med mig är du ett helgon. Men
tag icke illa upp... så mänskligt ditt fel än var, hade likväl
icke Herman begått det. Därför plågar den tanken mig, att
han lidit skeppsbrott genom denna storm.
—• Och att mitt hjärta även blivit krossat och kanske till
en tid också hennes, utbrast Karl, det är något, som ej är
värt att förlora en tanke på!
■—• Karl, svarade Gotthard allvarsamt, du är för högsint
för att vara självisk. Du har förstört din egen frid, det är
sant, men är det icke ännu bittrare att ha förstört en männi-
skas, vars hela lycka låg i den skatt du ovetande rövade från
honom ?
— Och sedan mottog hans välgärningar! bifogade Karl
hånfullt. Men detta fattar du icke, Gotthard, fattar ej vilka
helvetiska kval som sletos om mitt hjärta då jag fann att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
