- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
135

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag inser lätt att baron Silverspåre skulle finna skulden
hos mig tryckande, och jag uppskattar hans grannlagenhet.
Men då jag är myndig och ägare av en, såsom du vet, icke
obetydlig förmögenhet, är det en av mina varmaste önsk-
ningar, att kunna göra något för hans väl, icke genom mig
personligen, men genom dig. Kan ingenting uträttas för hans
befordran? Undersök saken och handla för mig såsom du
själv ville göra i ett sådant fall.

Jag trodde en tid, att det var något i fråga med lagman-
nens dotter, men huru kunde jag tro att den, som älskat Hulda,
sedan skulle kunna känna längtan efter en annan!

Men du, min hedersbror, du bör icke neka, att hon lagt
ditt hjärta i bojor. Huru hon kan kvarhålla det, blir hennes
ensak. Men som din redligaste vän ber jag dig, ge akt på
dina känslor, tro icke på deras varaktighet, hur fullkomligt
föremålet för dem än må vara, förrän du noga prövat dem.
Missförstå mig icke, jag menar blott, förråd dem icke, begär
icke hennes genkärlek förr, än du är fullt säker att ingen ny
vindfläkt bortför ditt hjärta på sina snabba vingar!

Förlåt om min uppriktighet misshagar dig! Du vet att
blott den varmaste broderskärlek förestavar varje ord av

din Herman.”

Tjugusjätte kapitlet

Det var julafton.

Framför sin chiffonjé satt lagmannen, sysselsatt
att mellan sina fingrar låta glida fram den ena banko-
sedeln efter den andra. Härefter lades de med all ordning i
olika högar, och för var och en sådan, som sköts åt sidan,
svävade ett nytt namn över lagmannens läppar. Vid Lidners
gjordes ett särskilt uppehåll, och utan att mycket besinna sig,
tog han ett nytt tag i huvudkassan, varvid en tia fastnade vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free