Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jaga bort bilden av henne, som ännu ofta trängde sig emellan
honom och Hortense. Det hjälpte likväl icke.
Klar och varm sprakade den stora brasan i salskakelugnen.
Vid det på mitten av golvet stående jul- och tebordet sutto de
unga flickorna, sysselsatta med tebestyret. Bakom Selmas stol
figurerade en nyligen ditkommen ung jurist, och Gotthard
stod som en trogen riddare vid Hortenses sida. Några äldre
släktingar intogo soffan och halvcirkeln omkring kakelugnen.
Lagmanskan fladdrade fram och åter, lagmannen vinkade åt
de främmande herrarna att taga pipor och skrivarna av andra
divisionen — sekreterarna voro hemresta — stodo på trösk-
larna, jämkade på löskragarna eller lekande med urkedjan.
Endast Lidner nu som alltid ensam, satt, utan annat sällskap
än knapparna i sin ingenjörs frack, vid hörnet av ett stort
skåp. Hela tavlan hade utseendet av mycken trevnad, men det
förnämsta vid en sådan fest fattades: barnstoj och julgranar.
Allt gick stilla och ordentligt, till dess julklapparna kommo
och satte liv i sällskapet.
Bland dem, som funno sig lyckligast med sina skatter, voro
lagmannen, Gotthard och Hortense. Den före föll i verklig
hänryckning vid anblicken av sin på duken framtrollade
nästan livslevande dotter i den behagfulla ställningen, med
blomsterkorgen på armen, hatten litet på sned och lockarna
fladdrande för vinden. — Du har haft någon trollkonst ut-
över den vanliga som bistått dig, din skälm! viskade lagman-
nen förnöjd i Gotthards öra.
Hortense gladde sig över ett beundransvärt arbetat guld-
kors, vars inskription purprade hennes kinder med en lika hög
färg som den stora rubinens, vilken var infattad i korset.
— Notarien är en talangfull, ung man: jag tror han även gra-
verar rätt bra! sade fadern småleende, i det han över Horten-
ses axel kastade en blick på den vackra prydnaden, vilken
ägarinnan likväl hastigt inlåste i sitt röda sammetsfodral.
Gotthard drog, stolt som en gud, ur det paket, Lidner om-
besörjt, ett långt, rikt, med mycken smak virkat resskärp;
och då skrivarstaten, djupt bugande, strök bankosedlarna i
sina fickor, öppnade Gotthard sin, av lagmannen ombesörjda,
vice-häradshövdinge-fullmakt. Alla njöto i mer eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
