Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som händelsen nu fogade, vilket lagmannen väl kände, att
Hortense var närvarande, fann mamma sig föranlåten att
icke kompromettera sin egen värdighet genom en bestämd
vägran, den hon visste pappa först på skämt och slutligen
på allvar skulle tillintetgöra. Darrande och rodnande fram-
kastade hon blott den anmärkningen, att i täcksläden var
gott rum för flickorna och att det passade sig vida bättre att
åka där än med de unga herrarna.
-—• Passa mig hit och passa mig dit! inföll lagmannen små-
ond. Det är ju ett allmänt bruk att ungt folk åker tillsam-
mans. Dessutom tycker jag icke om att sitta trångt, och även
du, menar jag, behöver utrymme för alla dina askar. Men
jag bara uppehåller er ... klockan precis 3 i slädarna ... Lag-
mannen tillslöt dörren, och lagmanskan mumlade, harmsen
över sitt misslyckade försiktighetsmått:
— Det går aldrig väl, det går aldrig väl!...
Från det upplysta dansrummet brusade de för unga flickor
så förföriska tonerna av den första angläsen. Lagmanskan
Thorsén, i sidenklänning, långsläpande schal och blå krus-
florshatt med vita panascher, gick med en drottnings hållning
hälsande uppåt salen.
Naturligtvis blev mycken oreda i angläsen genom häls-
ningar och jämkningar både för tebrickan och lagmanskan.
Just detta önskade den senare. Under förevändning att aldrig
vilja ingå i danssalongen förrän den var tillräckligt upp-
värmd, väntade hon alltid till dess första dansen väl var i
gång, för att åstadkomma en verklig revolution genom sitt
personliga uppträdande, sin vackra dotter och sitt långa släp
av unga flickor, vilka grannarnas fruar skickat dit med an-
hållan att de skulle få gå upp under lagmanskans skydd.
Hon hade vunnit sitt ändamål och log med mycken förnäm
nedlåtenhet åt misstagen, kryssningarna och promenaden samt
den därav uppkommande lilla oredan.
— Jag är högst ledsen att förorsaka så mycken uppstån-
delse med min ankomst! viskade hon till prostinnan. Du är
lycklig som slipper med mindre bråk.
— Det vet jag just icke! svarade prostinnan stött. Om jag
valde samma tid för min ankomst, tror jag det skulle bli pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
