Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta kinkiga ämne, somnade hon, men plågades av oroliga
drömmar, rysligare än själva den närvarande verkligheten.
Emellertid troppade den ena efter den andra ur förmaket.
Selma hade huvudvärk: hon gjorde därför såsom lagmanskan,
och Hortense satte sig ensam i ett hörn av soffan. Hela resan
fram och åter tågade förbi minnets spegel.
— Gud låte honom icke ha skadat sig farligt! viskade hon
helt sakta. Och liksom till svar på den därpå följande tanke-
förbindelsen hördes steg i salen, närmande sig förmaket...
därpå några ögonblicks tystnad... slutligen en vridning på
låset, och trots skymningen urskilde hon Gotthards höga
gestalt. Han bar armen i band. Det oaktat hade han gått upp,
i hopp att träffa henne. Hon kände sig blyg och ångestfull.
Många, många gånger förut hade händelsen fört henne några
ögonblick ensam med Gotthard, men hon hade aldrig känt
denna tryckning omkring hjärtat, som hon nu erfor.
— Får jag tala med er, Hortense? Han flyttade sig när-
mare, han tog hennes hand ...
*
Uppskrämd av en hemsk dröm, spratt lagmanskan till. Det
var nästan mörkt. Jagad av besynnerliga aningar, sprang hon
upp och ringde efter ljus. I största hast ilade hon ut med
ljuset i hand. I förstugan mötte hon sin man, som gäspande
frågade: — Vad står på, min gumma? Nog längtar jag också
efter min kaffekopp, men jag går ändå makligt.
— Ja, det skall Gud veta, du går visst makligt med slutna
ögon på ljusa dagen! svarade lagmanskan och flög förut ge-
nom salen. Undrande följde lagmannen efter och var vid
tröskeln till förmaket, just som hans hustru slog upp dörren
och med ett genomträngande rop fattade i dörrposten för att
ej helt och hållet falla.
Lagmannen tog ljuset ur hennes hand och lyste på gruppen
i soffan. Den var intressant nog.
— Aha, står det så till! Nå, det var rätt bra. Jag har just
önskat, att få något särskilt ändamål för vår bal. Nu kunna
vi tillika eklatera förlovningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>