- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
148

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I detta ögonblick dignade lagmanskan, med ett rop i hans
armar.

—- Skall jag gå efter vatten, min gumma?

— Gud, pustade hon, en skriv...

Lagmannen slöt hennes mun med en kyss och viskade hen-
ne i örat: — Var jag annat, kära Louise, när jag friade
till dig och fick — ja?

Tjuguåttonde kapitlet

I en av dessa storartade, vilt sköna trakter i Dalsland nära
östra delen av norska fjällryggen, ligger en liten herrgård
bland jättetallar, skrovliga berg och dovt rullande skogs-
strömmar. Hit hade ägaren redan för flera år sedan dragit
sig tillbaka från det bullersamma världslivet, icke därför att
han älskade det romantiska, ty intet lynne kunde vara mindre
disponerat därför än hans, men änkling och barnlös med till-
räckligt kapital, insåg han ej av vad skäl han vidare skulle
sträva att föröka detta, då den tidtals avtagande hälsan er-
inrade honom om vanskligheten av allt jordiskt.

Han gjorde då liksom många andra före honom i sådana
fall: han nedlade sin rörelse, köpte sig en lantegendom och
insatte återstoden av sin förmögenhet på ett sätt, som gav en
förmånlig avkastning. Inflyttad till det nya hemmet, kände
han sina krafter med varje dag stärkta, och alltsom de ut-
vecklade en ny spänstighet, återkom nytt liv i själen, och den
gamle herrn blev en förträfflig lanthushållare, vilken plöjde
sin jord, besådde sina klöverängar, införskrev nya raser av
får och kor, lät hugga sin skog och utskeppa sitt timmer.

Såtillvida var allt gott och väl, men vinteraftnarna blevo
långa och enformiga, och sedan det vanliga nöjet att studera
tidningarna och ett visst kvantum blad i någon resebeskriv-
ning var förbi, kändes timmarna långsamt framskrida i den
ensliga bergstrakten, genom vilken stormen tjutande drev sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free