Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkoherden höll ord. Genom en pålitlig man fördes Hedda
till en stad, tio mil ifrån farbroderns lantegendom, där den-
nes egen vagn var henne till mötes.
Med varje mil, som förde henne närmare målet för hen-
nes framtida liv, klappade hennes hjärta mera oroligt. Snart
rullade vagnen genom täta skogar, uppför och utför långa
bergshöjder. Småningom sluttade vägen helt och hållet, och
djupt ned i en vild, romantisk trakt låg Skogeborg, hennes
farbrors egendom, belyst av aftonrodnadens sista glöd.
Vagnen stannade, och en högväxt man, med ännu vackra,
skarpa drag, stod på stentrappan framför förstugan och tog
emot henne.
Knappt hade Hedda vid hans hand trätt in i salen, förrän
hon sjönk på knä, lutade sitt av tårar översköljda ansikte
emot den gamle och bad honom under djupaste rörelse väl-
signa den övergivna, som låg vid hans fot, felande och ånger-
full.
Detta öppna, oskrymtade erkännande av hennes skuld be-
hagade den gamle, vilken tryckte henne till sitt hjärta och
yttrade med kvävd röst: — Måtte Gud straffa den boven,
som förstörde din frid! Jag vill ej veta hans namn, aldrig
höra talas om honom, men ett lovar jag och det tänker jag
även hålla: du skall vara min dotter, och jag försäkrar att
du nu och för alltid funnit ett hem, där du kan söka lugna
ditt hjärta och med säkerhet hoppas, att det skall vara i skydd
för varje förföljelse.
Rörd emottog Hedda sin farbrors välvilja.
Sedan känslans första storm lagt sig, förklarade hennes
farbror sin önskan att hon borde börja ett nytt liv. Emellan
dem skulle ej den ringaste häntydning göras på det förflutna
och Hedda leva såsom hennes farbrors förmögenhet med-
gav, lämpande sig till förhållandet efter det umgänge, som
fanns på orten.
Ganska snart var Hedda hemmastadd. Dagarna försvunno
fort under växlande arbete.
Hur många gånger tackade icke Hedda i sitt inre den hög-
sinte Herman, som utbildat icke blott de små talanger, hen-
nes far lärt henne, utan framför allt för det att han genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
