Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flera giftermålsanbud, som hon fått mottaga under denna
tid, hade hon avslagit. Liksom Guds ord stod det fast i hen-
nes sinne att den flicka, som en gång fallit, aldrig kan göra
en man lycklig eller själv genom honom bliva det. Och därför
ville hon ej blottställa sitt närvarande lugn genom ett försök,
vilket skulle ha avlupit så mycket olyckligare som hennes
hjärta hyllade den första känslan och hon dessutom icke
tvingades av sin farbror.
Man befann sig vid mitten av sommaren 1830. Klinting
hade en eftermiddag gått ned till den något avlägsna stran-
den, där timmervirket utflottades, och vandrade med pipan i
munnen fram och tillbaka under samtal med arbetsfolket, då
han överst i backen på den närbelägna landsvägen såg en
vagn skrida utför. Skjutshästarna syntes nästan uttröttade
och tycktes vid varje steg vilja digna. En ung, kraftfull man,
som jämte skjutspojken satt på kusksätet, höll dem dock med
styrka i tygeln. Men nära slutet av branten snavade den ene
och drog den andre med sig. Ett förfärligt skådespel skulle
ha inträffat, om ej Klinting med sitt folk hastat fram och
lyckligtvis fått hästar och vagn ned till avsatsen, där de spän-
des ifrån.
Den unge mannen jämte tvenne personer, vilka sutto inuti
vagnen, en äldre herre och en vacker, litet förskrämd dam,
uttryckte sig alla i de hjärtligaste tacksägelser för det kraft-
fulla och lyckliga bistånd de erhållit.
Klinting, en gästfri man, sade helt enkelt: — Herrskapet
kan icke komma längre, förrän andra hästar blivit anskaf-
fade, och om en lantmans ringa hus icke skulle försmås, skall
det vara mig ett nöje att få mottaga herrskapet tills allt blir
anordnat.
Den äldre herrn tackade förbindligast och presenterade sig
själv såsom lagman Thorsén, stadd på en resa till Strömstads
bad. Det unga fruntimret var hans dotter, ”och denne herre,
min blivande måg, borgmästare Bundler”.
Klinting bugade artigt, och under ivern att snart se gästerna
under sitt välvilliga tak glömde han den vanliga hövligheten,
att giva sitt eget namn i utbyte. Han förordnade hastigt huru
man skulle förhålla sig med vagnen, och gick sedan förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
