- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
155

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med lagmannen, vilken han så invecklade i lanthushållnings-
ämnen, att denne av intresse för en sådan praktikus ej kom
att fråga vem han var.

Skogeborgs sköna läge förtjuste de resande, och icke utan
en känsla av stolthet förde ägaren dem genom däldens många
krökta och väl sandade gångar till själva boningshuset.

Emedan dagen var ovanligt varm, voro salsdörrarna öpp-
nade, och då våra gamla vänner inträdde där, tycktes dem att
de stego över tröskeln till själva fridens tempel... så väl
ordnat, friskt och lugnt kändes det därinne.

Själva rummet, med sina öppna, höga fönster, skuggade
genom de runtomkring slingrande syrenhäckarna och de
innanför blomstrande växterna, gjorde ett särdeles behagligt
intryck. Från ett närbeläget rum ljödo klingande toner av en
kvinnlig röst, förenad med de enkla ackorden på en gitarr...
—• Hedda, ropade den gamle herrn, kom ut, mitt barn. Vi ha
främmande.

Vid namnet Hedda gick en rysning genom Gotthard, och
troligen förstenades aldrig en människa till mera likhet med
en bildstod än han vid åsynen av den som kom in från sido-
dörren med gitarren ännu i hand.

Var detta Hedda? Var detta den bleka, späda varelse, som
smög omkring gatorna med sin blinde far och upptog allmosor
i sitt förkläde? Var det henne, han älskat, vars frid han för-
stört och sedan alldeles glömt? ”Ja!”svarade hans samvete,
och ingen tvekan fanns mera, då. den gamle yttrade: — Jag
heter Klinting, och detta är min goda brorsdotter Hedda, som
delar min enslighet och förljuvar min ålderdom. Och när han
nu för henne skulle presentera sina gäster samt, efter lagman-
nens uppgift om deras namn och förhållanden: •—- Detta är
herr lagmannens dotter, och denne unge herre är hennes fäst-
man, borgmästare Bundler ...

— Huru är det, barn, är det han? viskade farbrodern i
hennes öra, och den gamle mannens kropp skakades av en
våldsam darrning. Hans höga panna hade sammandragit sig
i djupa rynkor, och ur ögonen gnistrade en eld, vilken kunnat
förtära Gotthard, ifall han sett den. Men även hans blick var
sänkt: den stirrade utan föremål ned mot golvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free