- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
157

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tense dit med egen hand och sade därefter tämligen omilt till
Gotthard: —■ Tag plats mitt emot! Drängen kör nog, utan att
du sitter på kusksätet.

Gotthard lydde mekaniskt, och sålunda hade man kommit
i vagnen, som nu rullade vägen framåt.

Aldrig hade tre människor, vilka så innerligt älskade var-
andra och så djupt längtade att emottaga och giva ett öppet
föi-troende, befunnit sig i ett pinsammare läge. Lagmannen
strök sig den ena gången efter den andra med handen över
pannan. Hortense svepte sig i slöjan, och Gotthard satt där ur
stånd att lyfta sina ögon på sin fästmö eller blivande svärfar.

Men nu förmådde lagmannen ej tiga längre. Med en stäm-
ma, som erinrade om domaren, frågade han barskt: — Vad
är det här för djävulstyg? Vad har du gjort? Jag vill veta
det.

—-Jag har för sex år tillbaka hopat en skuld på mitt hu-
vud, vars följder i denna stund djupt trycker mig, svarade
Gotthard sorgset, men jag besvär farbror, bespara mig berät-
telsen härom till dess vi bli ensamma! Då ska jag bikta mig
och överlämna mig och min framtids väl eller ve i dina hän-
der, Hortense! Du skall fälla dom över den, vars hjärta i
detta ögonblick sönderslites av de bittraste kval.

— Nå, nå, jag vill väl också ha ett ord med i laget! inföll
lagmannen. Det var emellertid en himlens nåd att min hustru
icke var med på denna resa... då hade du min själ råkat
i ännu värre klämma. För min del säger jag öppet, att det
blir mig den största hjärtesorg, om du icke kan reda dig,
gosse! Men min hustrus triumf vid detta spektakel skulle
likväl stegrat eländet... tacka därför Gud att hon fick det
infallet att icke vara med!

Troligen gjorde både Hortense och Gotthard detta i sitt
hjärta, men osäkert är om icke den unga fästmön på samma
gång anklagade sin far för hans olyckliga envishet att taga
vägen över Dalsland, ty om man valt den något längre vägen,
hade man ju undvikit den uppskakande händelse, som nu in-
träffat och vars följder måhända skulle förstöra såväl hen-
nes kärlek som hennes framtida lugn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free