Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då damerna voro som ivrigast inbegripna i nämnda
samtal, framträdde värden i huset och frågade, vänd till
friherrinnan Adlerbranth, med en ton av felslagen förhopp-
ning: — Få vi ej det nöjet, min nådiga, att se baron Silver-
spåre i afton?
— Har min man icke redan framfört hans ursäkt, yttrade
Selma artigt, så måste jag nämna att min bror, för några
dagar sedan hemkommen ifrån mötet, befinner sig så illa-
mående, att han icke kan lämna soffan. Han var något sjuk-
lig redan före resan.
—- Det är ganska beklagligt! återtog värden. Ungdomen
hoppades få en trogen bundsförvant vid dagens nöjen, och
unga militärer pläga vara tappra dansörer.
— Åtminstone icke Karl! försäkrade Selma. Han har se-
dan ett par år blivit så förändrad, att icke en gång hans när-
maste känna igen honom.
Varje av dessa ord tryckte en tagg i Fluldas hjärta. Sådan
hon en gång mött honom under en promenad, blek, mörk,
nedböjd av bekymmer, tärd av en hopplös kärlek stod han
beständigt för henne; och hennes hjärta led dubbelt, emedan
hon oupphörligt kvaldes av den förebråelsen, att Karls bild
jämte Hermans levde i hennes hjärta. Flon ville rycka honom
bort, men hon förmådde det icke.
En vacker juliafton kort efter den afton vi nyss skildrat satt
Hulda i trädgården, tankfull sönderplockande bladen på en
pilkvist, varmed hon emellanåt fläktade svalka. Hon hörde
icke att steg sakta närmade sig på sandgången, förrän de
voro tätt bakom henne. Då vände hon sig hastigt. En högväxt
elegant man visade sig, och i nästa ögonblick låg hon vid Her-
mans bröst.
Minuter förgingo ... sällheten mäter icke tiden.
Genom trädgårdsstaketet hade Herman sett en skymt av
Hulda, och blixtsnabbt var han ur vagnen och genom den
halvtillslutna porten. Det var honom omöjligt att icke över-
raska henne, och av tjusning och ångest höjdes och sänktes
hans bröst vid tanken på huru hon, så alldeles oberedd, skulle
emottaga honom. Hermans blick, skärpt av den motgång, han
förr rönt i sin kärlek, var skarpsynt. Likväl tycktes det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
