Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke anande det moln, lagmanskan sammandragit över
hans himmel, gick han, morgonen efter hemkomsten från
badturen, ensam i förmaket och väntade på sin fästmö, vilken
plägade avleda hans sorgsna lynne, men i stället för Horten-
ses lätta steg hördes de ganska stadiga av lagmanskans knar-
rande marokängkängor, och innan Gotthard hann draga sig
till någon av dörrarna, stod hon redan mittpå golvet med
ett utseende, som innebar allt utom miskund.
— Jag har med undran och sorg förnummit, började hon
med den kalla värdighet, som den stolta kvinnan ägde i sin
makt, att min dotter på det mest onaturligt kränkande sätt
blivit förolämpad, först genom den lättsinniga förbindelse,
vari hennes trolovade var intrasslad före frieriet, ooh sedan
genom den oförlåtliga och ovärdiga och oblyga likgiltighet,
varmed han behagat negligera detta oerfarna barn, som ej
bättre förstod iakttagandet av sin kvinnliga värdighet, än att
med allt tålamod fördraga vad hon fick lida. Men nog härom!
Vad jag tillägger är detta: Alla relationer med vårt hus är
brutna, och jag skall blott, på samma gång jag överlämnar
denna — hon räckte honom Hortenses ring — anhålla att bli
anförtrodd den, som genom en lättrogen fars omsorg kom i så
ovärdiga händer!
Det vore svårt att beskriva de känslor, som vid denna för-
klaring stormade genom Gotthards bröst. Förödmjukelse,
smärta, raseri och likväl bakom allt detta en gnista av något
annat, en gnista, som endast behövde blåsas på, för att fatta
eld.
Blek frågade han, i det han emottog ringen: — Är detta
Hortenses frivilliga gåva åt sin fästman?
— Jag kunde säga ja, svarade hon stolt, men jag föraktar
de krokvägar, herr borgmästaren valt, och erkänner således
att min förvillade dotter icke ännu inser djupet av den av-
grund, vid vilken hon stod, men tro att det skall bli min om-
sorg, att övertyga henne. Hon har med lydnad och under-
givenhet fogat sig i sitt öde, och det är allt vad som för
närvarande behövs.
—- Och herr lagmannen?
— Är numera av min tanke. Jag har talat med honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
