Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det står er fritt att, när ni behagar, övertyga er därom.
Ni torde likväl först visa mig den artigheten att lämna er
ring!
— Nej, ännu icke: jag skall först tala med Hortenses
far... Gotthard gjorde en kort bugning och hastade över
gården ned i den flygel, där lagmannen hade sina rum.
— Farbror, store Gud, vad är detta? Han visade med en
åtbörd på den emottagna ringen.
— Det är så, min son! svarade lagmannen, skakande på
huvudet. Men, ser du, modern har lockat hemligheten från
den stackars bedrövade flickan, och nu får du finna dig i ditt
öde, ty du är för klok att inbilla dig att något slags försoning
kan äga rum, sedan min hustru känner förhållandet. Du var
för säker på Hortense och skonade henne icke den tid, då
allt ännu kunnat förlåtas odh glömmas.
— Ah, jag hör väl att farbror instämmer i denna obarm-
härtiga dom! sade Gotthard med kvävd röst. Ånger, gott-
görelse, ett helt livs tacksamhet mot den ängel, som skulle
förlåtit mig, då jag återkommit till sans, allt detta blir icke
ens fråga om ... Men, käre farbror, kan denna brytning vara
möjlig?
— Vi ha intet annat val... men tro mig, min gosse, att
denna dag rubbar något här —- den gamle hedersmannen lade
handen på sitt hjärta — som ingen tid förmår hela! Han
räckte Gotthard sin ena hand och sönderkramade med den
andra en tår, som hängde i de buskiga ögonhåren.
Gotthard stod stum. Den aktning och oskrymtade värme,
varmed han från sitt första uppträdande i detta hus varit
omfattad av den redlige mannen, trädde i klara drag för hans
själ.
— Gotthard, min son, låt oss vara män! sade lagmannen
allvarligt. Vad som skett kan icke ändras ... Giv mig ringen
och res sedan med Gud! Var du än hamnar, ledsagar dig min
välsignelse.
Tyst drog Gotthard den älskade klenoden av sitt finger.
— Min far, viskade han sakta, låt mig få se henne blott några
minuter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
