- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
190

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Trettiosjätte kapitlet

Ödmjuka tjänare ... är baron Silverspåre hemma?

— Nej, herr doktor, han red ut för en timma
sedan! svarade friherrinnan Adlerbranth, vilken Her-
man mötte i salen.

— Det var högst ledsamt. Jag önskade träffa honom för
en angelägenhet av vikt. Tillåter fru friherrinnan att jag i
baronens rum får avbida hans hemkomst?

— Oändligt gärna! Selma gjorde en inbjudande rörelse åt
kabinettet och lämnade därefter med en artig nigning den
bleke gästen.

Herman blev ensam. Han kastade sig i en länstol och
framdrog sitt ur. Oavbrutet fästes hans blick på visarens lång-
samma framskridande. Den rastlösa oro, som drev hans själ
framåt till målet, brände genom varje fiber... hans otålighet
stegrades till den pinsammaste höjd, då sekunderna blevo mi-
nuter, minuterna kvart och kvarten en halvtimma. Ända hit-
tills hade han suttit orörligt stilla, men nu steg han upp och
gick fram och tillbaka med steg, som genljödo i rummet.

På en gång for en våldsam sprittning genom hela hans
kropp. Nyckeln vreds om i låset, och då han vände sig om,
stod Karl framför honom.

— Jag ber om ursäkt, herr baron, att jag på detta sätt in-
kräktat ert rum! Men jag vågar hoppas att det ärende, som
fört mig hit, skall låta er förbise denna närgångenhet.

— Jag ser icke något ont däri, herr doktor! svarade Karl
lugnt, till och med vänligt. Ert besök blir mig för varje gång
kärare, och av formaliteter har jag sett nog i mina dagar för
att utan avsaknad kunna lämna dem.

Herrarna satte sig.

— Jag kan meddela baron en nyhet, vilken jag vet intres-
serar ... Gotthard är hemkommen.

— Verkligen? Det var hög tid... När kom den heders-
vännen ?

— I förrgår afton.

— Så länge sedan, och jag har ännu icke sett honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free