Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låter er se saken från en falsk synpunkt! Skulle varje man,
som icke äger förmögenhet, dömas att leva ogift, så måste
ni medgiva att ett sådant förhållande skulle medföra ganska
olyckliga följder ...
—... icke svårare är ingåendet av en mängd olika förbindel-
ser, där antingen okuvad kärlek, egennytta eller lättsinne varit
drivfjädern. För att vara lycklig genom ägandet av den
kvinna, som utgör vårt val fordras ... det vet jag nu... att
vårt förnuft skall gilla vår kärlek.
— Ni försmår då att emottaga en älskad brud ur hennes
fosterbrors hand ? sade Herman, och av flamman, som glödde
på hans kind, syntes tydligt att hans otålighet var retad.
— Missförstå mig ej! bad Karl varmt. Jag ville så gärna
som broder trycka er hand och övertyga er, att jag förmår
lyfta mitt sinne till den punkt, där våra känslor kunna mötas
■— manlig försakelse ...
Följande ögonblick lågo de i varandras armar. Denna stund
blev dem oförgätlig.
—• Herman, broder och vän, sade Karl, du missförstår mig
icke nu mera?
— Nej, det gör jag icke, och högt skattar jag din stolthet,
men här, tro mig, är de bägge på orätt plats!
— Min högsinte Herman, jag vill på allt detta svara dig
blott med en samvetsfråga. Skulle du själv, om det vore jag
som gjorde dig detta anbud, skulle du emottaga det? Jag be-
svär dig, vid bägges vår ära, tala sanning!
Herman teg ett ögonblick, kämpande med otaliga rörelser.
Men sanningens röst, som mäktigt höjde sig inom honom,
ropade: — Nej!
— Ser du, utbrast Karl, och nu är domen fälld! Svag har
jag kunnat vara, men, Gud vare lov, en självisk människa
är jag icke, och mitt kors vill jag bära som hittills...
— O, tyst därmed! avbröt honom Herman. Olyckskamra-
ter alla tre, ska vi förenade resa, förenade kämpa ut livets
kamp som män ... eller försmår du även detta, är du för
stolt att emottaga eller, rättare, dela med mig dessa tillfälliga
förmåner, för vilkas ägande jag ingenting gjort och vilkas
värde jag ej känner, om jag icke därmed får bispringa en vän ?
13 Fosterbröderna. tq->
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
