Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, Herman, här skulle stoltheten vära, som du nyss
uttryckte dig, på orätt ställe. Icke av var och en ville jag
emottaga något sådant, men av dig, som jag så högt aktar,
kan jag göra det utan att rodna.
■—• Nåväl, Karl, låt oss nu skiljas... jag måste hem...
Lev väl, broder... i morgon är jag åter hos dig... Skriv
emellertid din avskeds- eller permissionsansökning.
Då Herman öppnade dörren för att gå, kom doktorns be-
tjänt mera flygande än gående. Han räckte Herman en liten
biljett. Men förrän vi redogöra för dess innehåll, skola vi
se huru sakerna stå inom Bundlerska huset.
Gotthard hade genom en mängd olika krafter, som under
loppet av sista dagen kommit i rörelse, till en viss grad åter-
fått en smula spänstighet, vilken gjorde pinan av hans miss-
öden mindre kännbar. För att styrka detta tillstånd, beslöt
han sysselsätta sig med tillredelserna för resan och började
verket därigenom att han, utom sina egna, även lät framtaga
Hermans koffertar samt i fosterbroderns rum företaga ett
slags generalmönstring mellan alla de saker, som skulle med-
föras och således blev det ett rammel i Hermans rum, vilket
ganska tydligt hördes ned till Huldas, som var beläget inunder
hans. Utan att inse orsaken härtill, greps hon likväl av en
rädd aning.
Utan att ett ögonblick besinna sig, hastade hon upp till
sin fästmans rum. Alla dörrar stodo där öppna, och nästan
andlös stannade Hulda på första tröskeln, då hon såg Her-
mans koffertar mittpå golvet, alla byrålådorna utdragna och
Gotthard i färd med packningen.
•— Det var bra du kom, kära Hulda, ropade Gotthard,
hjälp mig att sortera. Vad skall han med alla dessa massor
av kläder... men de få väl följa med, ehuru det är ganska
onödigt.
— Vad säger du, Hermans kläder, vart ska de hän?
— I koffertarna, naturligtvis!
— Men Herman själv skall väl icke resa?
—• Jo visst! Han följer mig till Tyskland, Frankrike, Italien
och himlen vet vart det kan bära, men resa skola vi ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
