Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han flög bort, och efter halvannan timma återkom han med
baron Silverspåre.
Alla välkomnade den bleke, allvarsamme gästen med upp-
riktig välvilja.
Smärtsam var avskedsstunden. Den bredde en mörk töcken-
slöja över familjens glädje, mest över den älskande, milda
Karolinas liv. I W. avvaktade vännerna Karls permissions-
ansökan; och så snart denna erhållits, blevo de hemma-
varande underrättade om avresan.
ej, det här är för tråkigt! utbrast lagmanskan Thor-
sén, under det hon, svängande i sin stora schal, drog
från det ena rummet till det andra, besåg, ordnade,
klandrade och snäste de efterföljande tjänsteandarna. Bland
alla titlar i hela kristenheten, min gubbe, finnes ingen så tråkig
och förarglig som kammarjunkare.
— Huru så? frågade lagmannen helt lugnt och drog i all-
sköns ro friska drag ur sin pipa.
— Och det kan du fråga! Hör du då icke min förlägenhet
var gång jag skall giva en befallning eller rättelse vid rum-
mens anordnande? Icke kan jag säga: ”Här skall min dotter
fru kammarjunkerskan bo?” Och att rätt och slätt säga: ”fru
Westelli” eller bara ”min dotter” — det är något starkt, då
man gifter bort en flicka med bestämd utsikt att hon, innan
sitt första besök hemma, skall heta kammarherrinna.
— Det vore lyckligt, menade lagmannen, om denna miss-
räkning kunde tjäna andra narraktiga mödrar till varning att
åtminstone vänta, tills den efterlängtade titeln vore i handom.
Men detta är bara lappri mot allt det andra. En sådan ”pap-
perskarl!” Fy tusan, jag blir sjuk bara jag tänker på det
partiet.
— Nå, min snälla vän, vad den saken med papper beträf-
far, så är därvid ingenting att förivra sig över. Du är ju själv
en papperskarl, omgiven av hela luntor från golv till tak.
— Nu är du en gås, Louise! Det skulle ej skada om han,
Trettiosjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
