Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i sanning, jag känner knappt heller igen er! Mitt namn
som flicka var Hortense Thorsén. Jag är nu gift... detta är
min man, kammarjunkare Westelli. Stadd på en resa till
Norge, var det mig omöjligt att resa förbi Skogeborg, som,
ehuru kort stund jag tillbragt där, likväl outplånligt fästat
sig i mitt minne.
— Ja, ja, det tror jag nog: ni hade skäl att icke glömma
det, min goda fru! Tiderna äro sedan mycket förändrade ...
Men var goda och stig in, mitt herrskap! Ehuru mitt hus är
förvandlat till ett sorgehus, skall dock ingen säga att icke
resande finna ett välvilligt emottagande på Skogeborg.
— Bäste herr Klinting, återtog den unga frun nästan rädd,
var är er brorsdotter, den goda, älskliga Hedda? För hennes
skull kom jag hit. O, var är hon?
— Gud välsigne er för de hjärtliga orden! svarade den
gamle och tryckte vänligt Hortenses hand. Även hon, min
älskade dotter, har längtat efter er, drömt och fantiserat om
er. Väl att ni kom nu; något senare hade ni rest alldeles för-
gäves. Min Hedda, det ömma barnet, var väl för god för
denna världen ... hon är ock beredd att övergå till en bättre,
då Herren kallar, vilket icke tövar länge.
Den gamle Klinting talade med undergivenhet. Hortenses
tårar strömmade. — O, låt mig träffa henne! bad hon ivrigt.
Men, bäste herr Klinting, tillåt mig att först bedja om ett
rum för min man... han är trött och behöver vila.
Icke ogärna begagnade kammarjunkaren sin hustrus vink.
Han fördes genast av värden till ett gästrum, och sedan han
med god smak förtärt det uppburna kaffet, lade han sig på
soffan för att tänka riktigt redigt, vilket han allra klarast
gjorde, då han — sov.
Lyssnande med spänd uppmärksamhet efter ljudet av den
gamles steg, kvarstod Hortense i salen. Klinting hade gått
att förbereda Hedda på Hortenses besök.
Efter en kvarts pinsam väntan inträdde åter den gamle
mannen med ett uttryck av stilla glädje. — Gud vare lov,
att hon nu får sin önskan uppfylld! sade han sakta. Huru
underbara äro icke försynens vägar ... hennes böner ha fört
er hit. Ni överger henne då visst icke, nej, ni gör henne ingen
14 Fosterbröderna.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
