Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan tre på morgonen vaknade Hedda. Hon såg upp.
Men blicken hade ett eget skarpt uttryck. Hon talade blott
obetydligt. Herman skakade på huvudet. Hortense grät.
— Nej, gråt icke för mig! viskade Hedda med ansträng-
ning. Jag blir ju så lycklig... Herman ... Hortense — sätt
er närmare!
Knäböjande sutto Herman och Hortense vid sängfoten och
lyssnade länge. — Heddas trogna hjärta hade brustit.
ågra månader hade framskridit, höstens gula löv be-
täckte jorden och de tilltagande stormarna bebådade
den tid på året, då all jordens folk måste lämna
Det var en afton i början av oktober. Doktor Herman
Dahls trevliga och eleganta våning i M. var lagom upplyst
för att visa att en liten familjefest skulle firas där. Det var
doktorns tvåårige sons, den lille Eberhards födelsedag. Den
unga värdinnan gick med sin lilla dotter på armen fram odh
åter genom rummen och avtorkade här och där ett damm-
korn, medan hon än jollrade med barnet och än lyssnade åt
tamburen om hon icke skulle höra sin mans steg. Nu hördes
de välkända ljuden, och med en glädjerodnad långt varmare
och friskare än fästmöns vid sin älskares ankomst ilade Hulda
från förmaket till salen och rakt i sin makes utsträckta armar.
— Hela tre dagar har du varit borta! klagade hon. Det är
förfärligt med de resorna och besiktningarna och sjuk-
domarna, som skilja dig ifrån oss ... Har du slitit mycket ont,
min Herman ? Väglaget är dåligt.
— Lappri... allt elände, tråk och besvär är glömt, finnes
icke mera, har aldrig funnits, då jag håller dig i min famn ...
O, du älskade, för varje gång jag återvänder till mitt härliga
hem, tackar jag mera innerligt Gud för min lycka . .. Låt se,
du lilla änglavarelse, tilläde han och tryckte en sakta kyss på
barnets panna, låt se att du blir skön, god och förståndig
som din mor ... Men var har du vår lille Eberhard ?
Trettionionde kapitlet
offer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
