- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
216

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alltför grannlaga att låta förstå sin enskilda tro ... att dessa
känslor nästan aldrig slumrat...

Andra dagen blev det litet bättre: man kunde både tala
och se på varandra... den tredje gjordes små vandringar,
varvid forna minnen självmant framställde sig till begrun-
dande, och på den fjärde var allt klart och avgjort.

Arm i arm kommo de från parken.

— Nu har jag helt och hållet biktat mig! sade Gotthard
med strålande ögon. Tror du dig verkligen kunna älska mig
sådan jag är?

— Jag tror att jag lättare kunde dö, än upphöra därmed!
svarade Hortense innerligt. Och du skall bli både öm och
trogen emot mig, Gotthard — jag är viss därom.

•—■ Du är den enda levande för mig, och vad vore jag värd,
om mitt varmaste strävande ej hädanefter bleve din lycka!

— Raptus! ropade lagmannens bas med ett på en gång
hjärtligt och jovialiskt uttryck. De unga sågo upp; och med
en skämtsam rörelse svängande sitt spanska rör högt i luften,
stod den hedersmannen framför dem. Ögonblicket därefter
voro de omslutna av hans fadersarmar.

— Lidner! skrek lagmannen till denne, som linkade efter,
skynda sig upp till min hustru, berätta vad han sett och hälsa
henne ifrån mig att, ifall hon behöver vederkvicka sig med en
liten dåndimp, det måtte vara undangjort i största knapp-
händighet, ty vi komma strax efter.

— Fy, Thorsén... är detta ett bud till din hustru! Kom-
prometterar du så hennes värdighet inför en skrivare? Du är
då alltid en gammal björn! Lagmanskan stod blossande röd
mitt i gången.

— Och du, min skatt, en hustru, som förtjänte att förvaras
i glasskåp, emedan du äntligen en gång är i stånd att, vid ett
tillfälle som det närvarande, hjälpa dig fram utan skrik och
avdånanden ... Det bådar lycka, mina barn!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free