Det bodde en bonde vid sjöastrand —
        Ungt är mitt lif —
Och tvenne döttrar hade han.
        Våller mig den tunga.

Den äldsta var svart som den svarta jord,
Den yngsta var hvit som den klara sol.

Och syster talte till syster så:
“Kom, skola vi ned till sjöastrand gå!"

“Och tvättar du dig än natt och dag,
Slätt aldrig blir du så hvit som jag.”

Och som de nu stodo på sjöastrand,
Så stötte den äldsta sin syster af sand.

“Och kära min syster, du hjelp mig i land
Och dig vill jag gifva mitt röda gullband.”