Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans nåde, stödd mot bössan
Grant hade hört min sång
Jag teg och tog af mössan . . .
Han tankfull gick sin gång.
uGif mig ditt glada hjerta.
Och gerna tag mitt slott!
Han göt en suck af smärta —•
Ha, den förstod jag godt:
Då lyfte sig mitt öga
Till den, som delat så:
Palatsen åt de höga
Och glädjen åt de små.
Grefvinnans besök.
Bevars, hvilket fläng både ute och innan!
Hos prestens hvad stoj och hvad stök!
Ett bud hade kommit, att nådig grefvinnan
Tänkt göra ett middagsbesök.
Pastorskan höll råd med sin dotter Lovisa
Om ordning på dukning och fat;
Hon ville sitt kokvett vördsamligen visa
Med ståtlig välfägnad och mat.
Nu dammades salen och gamla porträtter,
Stamfädren förnämst deribland:
Matronor med nattyg och snörda korsetter
Och prester med biblar i hand.
Pastorskan påklädde sin långkoft af siden,
Herr pastorn sin bästa peruk,
Lovisa den drägt, som den framfarna tiden
Hvar årshelg kom endast i bruk.
Nu syntes grefvinnan och fröken vid hagen;
Herr pastorn till mötes dem gick,
Med ideligt jänk på kaftanen och kragen,
I städadt och presterligt skick.
På trappan med nigningar täta och djupa,
Stod prestfrun så gladlynt i soln;
Och dotter och mor foro ödmjukt framstupa
Att kyssa den grefliga kjoln. I
I salen det högborna främmande trädde;
Herr pastorn med bugning och krus
Beskref, hur man underdån-hjertligt sig glädde
Af äran som skedde hans hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
