Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad flärd af höghet! Hvilka frågor!
En Gud för varelsernas hop.
Hvad ser han, om ej deras plågor?
Hvad hör han, om ej deras rop?
Han, som ur djup af rymd och tider
Klädt blommans blad i silfrets dag,
Han har ej (snillet det bestrider)
Det öga för ett bröst, som lider.
Som för en blommas penseldrag ?
Låt ej ett stoft hans blickar draga,
Hvars klagan ensam höjer sig. —
Men alla lida, alla klaga;
Han hör då ingen eller mig!
Kan han förvillas af att dela
Sin vård till hvarje väsens lott?
Kan viljans godhet honom fela?
Och klumpen af det stora hela
Förtjenar den hans omsorg blott?
Hur kort vår svaga tanke hinner!
Af sinlighetens dimma skymd,
Han i atomen ringhet finner,
Och storhet blott i tal och rymd.
Men du, som rymdens haf ej tömmer
På alstringskraft i seklers längd,
Du ej med jordisk blindhet dömer,
Du ej det stoft du lifvat glömmer
För massan af systemers mängd!
För oss, ej för naturens herre,
Ar detta smått, ett annat stort
Af delar, dem vi kalla smärre,
Har han det stora hela gjort,
Som, sjelft en prick, i rymden flyter.
Du hör ej detta bladets ljud,
Som faller; — men när stormen ryter,
När blixtens eld ur molnet bryter,
Då tror du se och höra — Gud!
Och han, — insekt, fall ned och bäfva!
Och han. när ur de banors lopp,
Hvari planeterna sig häfva,
Och solarne gå ner-och opp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
