Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS MIKAEL FRANZÉN.
Född i UleAborg den 9 Febr. 1772. Professor, kyrkoherde, biskop 1 Hernöeand.
Död den 14 Augusti 1847.
Menniskans anlete.
Redan hann sin purpurslöja
Öfver cederskogen höja
Tidens sjette dag.
Guldbevingad, öfver bäcken
Fjaril’n flög till rosenhäcken.
Kysste dess behag.
Snön på fjällen höll ej färgen
Morgonrodnan bakom bergen
Sjönk fördunklad ner:
Stjern an, som i dagens panna
Satt så skön, ej ville stanna
Öfver jorden mer.
Pärlan sken i vattnets spegel;
Hvita glanste svanens segel
I ett skuggrikt sund;
Vinet glödde rödt i drufvan
Öm och menlös lekte dufvan
Uti Edens lund.
Men den högsta skönhet feltes
I naturen: — kronan feltes
Än i skapelsen;
Till dess menniskan ur gruset
Hof sitt anlete i ljuset,
Hof opp ögonen.
Djuren hyllande sig böjde
För de ögon, som sig höjde
Ifrån stoftet opp;
Der behag och kärlek myste,
Der, bland sorgens tårar, lyste
Ett odödligt hopp.
Änglaskaran står betagen
Ser de talande behagen
Och på skaparn ser.
Skaparn tryckte sitt insegel
På sitt verk; och i dess spegel
Ser sin bild och ler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
