Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kan du ej säga mitt namn, välan,
Du vise man,
Gif akt på hvad vite jag sätter:
Då måste du ge mig åt mina små
De facklor två,
Som vandra på himmelens slätter.” —
“Du hedniske dåre, på himlens fält
Der Gud dem ställt,
Sin gång gå solen och månen.
Så goda som onda de se uppå
Tf rån det blå
Och lysa den vise och fånen.”
uKlokt svaradt,” sad’ jätten. “Väl mörkt också,
Kan jag förstå,
Dem utan här blefve i Skåne.
Välan, jag begär blott hvad sjelf du har,
Ditt ögonpar,
Och afstår från sol och från måne.”
“Blir kyrkan blott bygd,” var den frommes svar,
“Mitt ögonpar
Till lön jag dig gerna vill unna.
De himmelska syner ej slockna med det:
Guds majestät,
Guds lof kan den blinde förkunna.”
Nu kretsen blef helgad, och bönen sagd,
Och grunden lagd:
Till verket jätten vill hasta.
Först hvälfver han kryptan, sin kulas bild,
Från dagen skild,
Med bågar som himlens så fasta.
Derefter till Romeleklint han drar;
Ett berg han tar
Och rycker från lossnande rötter.
Hem bär han det sedan med säkra fjät
Och trampar det
I stycken med jernskodda fotter.
“Du stenblock, lägg dig, du jernkramp håll!
Väx hög som troll,
Du mur, som trollet har grundat;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
