Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan lifvets sorgesuck oeh dödens
Menskohjertat vacklar här på jorden,
Och hvart enda andedrag förkunnar
Dess bestämmelse i sinneverlden.
Ser du hafvet? Ilande det kommer,
Vill med blåa, längtansfulla armar
Under fästets bröllopsfacklor sluta
Till sitt bröst den liljekrönta jorden.
Se, det kommer! Hur dess hjerta svallar
Högt af längtan! Hur dess armar sträfva!
Men förgäfves. Ingen önskan fy lies
Under månen. Sjelfva månens fullhet
Är minutlig. Med bedragen väntan
Dignar hafvet, och dess stolta böljor
Fly tillbaka suckande från stranden.
Hör du vinden? Susande han sväfvar
Mellan lundens höga poppelkronor.
Hör du? Växande hans siickar tala,
Liksom trånsjukt han en kropp begärde
Att med sommarns flora sig förmäla.
Dock re’n tyna rösterna. På löfvens
Eolsharpa klingar svanesången
Ständigt mattare och dör omsider.
Hvad är våren? Suckar blott från jordens
Dunkla barm, som himlens konung fråga,
Om ej Edens maj en gång begynner.
Hvad är lärkan, morgonstrålens älskling?
Näktergalen, skuggornas förtrogna?
Suckar blott i vexlande gestalter.
Menska, vill du lifvets vishet lära,
O, så hör 111ig! Tvenne lagar styra
Detta lif. Förmågan att begära
Är den första. Tvånget att försaka
Är den andra. Adla du till frihet
Detta tvång och, helgad och försonad,
Öfver stoftets kretsande planeter
Skall du ingå genom ärans portar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
