Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så drog han öfver bergen bort med harm,
Och sorg och kärlpk glödde i hans barm;
Men genom djupa skogar gick han fjärran.
Hör, vinden susar stark i trädens topp;
Hvad sjunger den? O, vill den väcka opp
Sitt Finska fosterland?
Men framåt gick han — och han fann i ro
Ett folk i torfbetäckta hyddor bo,
Och friskhet glänste ur dess öppna öga.
Det var så välbekant, så svalt det var;
Hans hjerta kände, att det ägde qvar
Sitt Finska fosterland!
Och åter väcktes sången i hans bröst,
Och fri som fågeln höjde han sin röst;
De gråa bergen hörde hans förtjusning:
Mitt fosterland jag funnit har igen,
I gömda hyddors skugga lefver än
Mitt Finska fosterland!
Stjernan.
Stjernan glimmande står och ser
Öfver jorden i natten ner.
Klara låga uti det blå,
Sköna stjerna, som skiner så,
0 hur är du så kall ändå!
Intet suckande menskobröst
Finna kan i ditt öga tröst
Utan kärlek ifrån din höjd
Ser du lysande, lugn och nöjd
Jordens jämmer och jordens fröjd
Satt du icke med stolt förakt
Sköna stjerna i herr]ig prakt,
Kanske kunde du glad och fri
Lyckliggöra och lycklig bli.
Men nu går du oss kallt förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
