Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Niagara.
Jag stod på Niagaras ode strand,
Förtärd af mina känslors vilda brand;
Min inre verld mig tycktes ändå vara
Ett ännu mera otämdt Niagara.,
En kolsvart, stjernlös himmelskupa låg,
En likduk kastad öfyer fradgad våg,
Och åskan tungt på kopparmolnen körde,
Men endast jag och nattens gast det hörde.
Allt lefvande så plötsligt undanvek,
I denna dödens vilda jättelek,
Och satan skrattade så gällt i bergen,
Så att det skar och kylde genom märgen.
Så genom hjertats svarta midnatt kör
Förtviflans vilda spann här innanför,
Och lidelsernas djeflar hånfullt skratta,
Sig vältrande i brott på lustans matta.
En gång — det är nu mycket längese’n —
En salig tro ock i mitt inre sken;
Nu otrons hemska mordbrand blott mig lyser,
Dess eld min själ förtär, och jag — förfryser.
En gång en fager flicka mot mig gick,
Af oskuld rodnande, med himmelsk blick
Den blicken ljög: — en menlös narr, jag trodde,
Att oskuld mera än på ytan bodde.
En mörkrets djefvul i en himmelsk hamn,
Snart låg hon domnad i en annans famn
Och rodnande om ljufva synder drömde
Och nöjets bägar till berusning tömde.
Man trallade också för mig en gång
Om “evig vänskaps tro” en utnött sång;
Den visan var dock icke svår att sjunga,
Ty hjerta kräfte den just ej, blott tunga.
Du mensklighet! Hvad vill du skryta af?
Du är, hvad som du var, en pyntad graf;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
