Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGISTERN:
GLUNTEN:
glunten: Säg inte så du! Om nu du doge,
Säkert de illa vid sig toge;
De skulle ledas vid fröjd och gamman,
Sörja dig bittert allesamman.
Ja, gubevarV. Det nekar Jag ej.
Men huru länge? — Var god och säj!
Du gör dem orätt! Lita på mej,
De skulle länge sörja dej.
magistern: Nej, hör nu på
En teckning utur hvardagslifvet!
Du dör; och då
Berättas det — det är nu gifvet —
Posito så:
Vet ni, att Glunten
••
Ar icke mera? —
Han dog i natt . . .
Af slag.
glunten (tankspridd): Hvem, jag?
magistern: Sorgsna, bestörta
Fulla af oro
Vännerna alla
Skulle säga:
Åh, Herre Gud, är det sant? Är han döder.
Vår vän, vår bror? Hvad mitt hjerta det
blöder!
Nyss satt han bland oss så frisk och så
röder
Och qvad en stump för de lyssnande bröder.
Ack, fåfängt vi söka i norr och i söder
En sådan kamrat. —
Ja, döden skjuter så blindvis som Höder,
Och Loke skrattar, men Balder förblöder;
Och eken faller, som rankorna stöder.
Men svampen frodas, som märgen föröder.
Ack, fåfängt vi söka i norr och i söder
En sådan kamrat.
De klaga så
Och dystra stå
Och tycka lifvet öde
De skiljas åt,
Gå hvar sin stråt,
Kanske vid tårars flöde
De träffas se’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
