Att kärnan kasta bort och gömma skalet
Benämnes dårskap, såsom hvar man vet;
Men lyssna till och sprida ut förtalet
På nästans rygg, det är en fallenhet,
Som ofta hör till tonen i vår tid;
Det räknas som en vapenbragd i strid.

Hvad är förtal? Att det beteckna riktigt
Är ej så lätt. Det byter ofta skinn,
Fördöljer sina drag i mask försigtigt,
Och kryper helst i djup förklädnad in.
Men knappt för någon lifvets väg var lång,
Förr’n han det mött blott allt för mången gång.

Det smugit oförmärkt till vandrarns sida,
Bespejande hans minsta steg alltjämnt;
Det hycklat ömhet, likt en falsk Armida,
Söft honom in med smicker och med skämt,
Men snart, när drömmens gyckelbild försvann,
Han sig besviken och beljugen fann.