Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fågeln.
Det sitter en fågel på fönsterkarmen
Och hackar i den frusna snön.
Han qvittrar glad på en gammal visa.
Han sjunger visst för en ringa lön.
Jag också är en fattig fågel
Som söker något inunder snön;
Och sjunger jag icke så väl som
sparf-Så har jag icke stort större lön. [ ven.
Tröst.
Det glimmar dagg på hvarje blad
Hvart strå har fått ett duktigt bad!
Det skjuter upp så rakt och käckt,
Som kunde aldrig det bli knäckt.
Och nyss var allting dock så dödt
Så vissnadt, bleknad t och förblödt;
Knappt att der drogs ett andedrag,
Knappt att der slog ett hjerteslag.
Hur kommer tröst ändock till allt!
Hur oförtänkt, hur tusenfaldt!
I regnets friska flöde skänkt,
I ögats ljufva tårar stänkt!
På marken växa blommorna opp,
De knoppas, dofta, och dö så fort.
Det är i det hela just ingenting,
Och gäller icke heller stort.
Lika.
I hjertat växa känslorna opp,
De vakna och sakna, men dö ej fort.
Det är i det hela just ingenting,
Och gäller icke heller stort.
Trådet.
Det står ett träd med kala grenar Hvad hjelper dock, att solen skiner,
Midt i den gröna skog; Hvad båtar regnets bad?
Sol skiner, milda skurar I roten är det trädet såradt,.
Deröfver fallit nog. Bär aldrig mer ett blad!
Jag mötte lyckan på min stig
Hon nickade bekant åt mig.
Jag, som ej förr den sköna sett,
Blef stående, förvånad, stum,
Lyckan.
Och undrade, förstås, helt dum,
Hvad denna heder mig beredt.
Och bäst jag undrar, hon försvann.
Se’n ha vi aldrig sett hvarann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
