Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid Söderström, ungefär der nu Jerntorget ligger. Inom denne ringmur var
staden, t&tt bebyggd med en mängd bus med spetsiga gaflar, små fönster
och trånga, krokiga gränder. Pä östra sidan sköljdes stadsmurarne af
Saltsjöns och på den rest ra af Mälarens böljor. Genom utfyllningar och p
Sininger vid stränderna nppstodo småningom utomkring murarne nya hos, gator
och’ qvarter, hvilka stadsdelar allt efter deras olika belägenhet, fingo namn
af östra, södra och vestra qvarteren utommuren, till skilnad från den
ursprungliga staden, som kallades inommur. Bundtomkring staden var ett i
dubbla rader med hammarband sammanbundet pålverk, kalladt Kransen, med
flera öppningar, som tillslötos med svängbommar, till hvilka
konungens-bom-slutare förvarade nyddarne. Inom detta p&lverk låg hamnen med bryggor
för fartyg och
krämar-skutor. Vid hvarje bom
var merändeb ett torn
anlagdt till dess försvar.
Pålverket på vestra sidan
inneslöt äfvenden
nuvarande Ridderholmen, som
i äldsta tider kallades
Kedjeskår, och som
genom en bro —
Munkbron — var förenad med
staden. Magnus Ladalås
öfverlemnade denna holme
åt munkar af
Franciskanerorden, hvilka der
an-lade ett präktigt kloster,
med en praktfall kyrka,
i hvilken konung Magnus
också blef begrafven,.
sedan han år 1290 aflidit
på Visinggö. På andra
Mdan om Söderström, utbredde sig en skogbeväxt bergås, som kallades Äsöna.
Sådant jag nu tecknat det, var Stockholms utseende under nästan hela
medeltiden. Vid Gustaf den förstes anträde till regeringen hade man
visserligen böljat att bebygga malm arne; men de voro ännu mycket glest
bebodda. På söder fans likväl redan Maria kyrka, hvilken Gustaf qjelf en
gång begagnade till bakhåll, då han anföll danskarne. På norra malmen
tms, utom Klara kloster, &•# Jakobs kyrka. Gustaf, som ansåg dessa
byg-nader farliga för staden, emedan de kunde blifva lämpliga tillhåll för fienden
vid en belägring, lät nedrifva dem och i stället, befösta staden så mycket
fastare. Slottet utvidgades och Kärnan påbygdes till ansenlig höjd. Under
detta ton låg &t Eskils gemak, i historien bekant såsom konung Gustafs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
