Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast KonstantiDope! och Neapel kunna uthärda en jemförelse med
Stockholm i afseende på belägenhet och natursköna omgifuingar. öfverblickar
man en solljus sommarmorgon eller en klar aftonstund Stockholm från höjden
af Mosebacke eller, ännu bättre, från balustraden, som omgifver taket på
Södra Teaterhuset derstädes, så utbreder sig staden såsom en plankarta för
åskådarens ögon. Längst i vester ser han Kungsholmen, öster om denna
Norrmalm /’ch Ladugårdslandet och längst i öster Ladugårdsgärdet samt
Djurgården. Framom Ladugårdslandet ligga i rad efter hvarandra
Blasie-holmenu Skeppsholmen och Kastellholmen och ännu närmare den äldsta staden,
eller Staden inom broarna; vester om den Riddarholmen och under
åskådarens fötter den södra stadsdelen eller Södermalm.
Midt i detta haf af hus, tornspiror och bygnader af alla slag reser
sig Sveriges konungaborg, beundrad af både landsmän och utlänhingar som
ett af bygnadskonstens herrligaste mästerverk. Det nu varande Kungliga
slottet (fig. 8) står iå samma plats, som det gamla Adelshuset, hvilket, ehuru af
drottning Kristina återupprättadt efter den
ofvan omtalta eldsvådan i Karl den elftes
tid, befans så bristfälligt, att konungen
beslöt upptaga en .af Nikodemus. Tessin
d. y. utarbetad plan till Blottets
fullständiga ombygnad. Arbetet företogs 1690 och
fortgick med den skyndsamhet, att hofvet
kunde inflytta i en del af bygnaden. Men
strax efter Karl den elftes död (1697) utbröt
en häftig eldsvåda, (fig. 9), som förstörde
icke blott den nybygda delen, utanäfven
hvad som återstod* af det gamla slottet
Med möda lyckades man rädda
konungens lik, som ännu stod obegrafvet. Den nyss färdigbygda slottskyrkan,
som enligt grefve Er. Dahlbergs yttrande “näppeligen hade sin make
i Europa", en mängd dyrbara böcker, handskrifter och vapen, allt blef
lågornas rof. Emellertid företogs slottsbygnaden ånyo efter en förändrad plan
men under Karl den tolftes beständiga krig afstannade arbetet af brist på
pennihgar ända till 1728, då man på nytt begynte bygga, efter Tessins död
under hans son Karl Gustaf Tessins och efter honom under öfverintendenten,
baron Ilårlemans öfverinseende. Först 1753 blef det så färdigt, att de
kungliga dit kunde inflytta. Slottet, hvilket med skäl anses som ett af de
vackraste palats i Europa, bildar en liksidig fyrkant, förlängd i öster och vester
af fyra lägre flyglar. Uppgången från norra sidan utgöres af Lejonbacken,
som fått sitt namn af tvenne der anbragta, kolossala bronslejon, gjutna i
Karl den tolftes tid. De granitblock, som bilda pelarne och hvalfvet under
Lejonbacken, äro utmärkta för sina ofantliga proportioner och af kännare
allmänt beundrade. Platsen pä östra sidan om slottet, emellan de der ut-
7. Nikoderani Teuin d. j.
(1654—17Ä)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
