Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maskiner Ännu var okänd, gjorde den bekante Mårten Triewald ett försök
med uppsättning af en eld- och luftmaskin, till södra gruffältets länsande
fr&n vatten, hvilken likväl måste kasseras, emedan maskineriet och pumparne
icke ville hålla. Den hade likväl en gång varit i det skick, att han på
sju dygn uppumpat allt vattnet ur Norra Silfbergsgrufvan; men råkade
derefter i sådan oordning, att han icke kunde bringas i behörig verksamhet
utan så ansenliga kostnader, att bolaget ej ville tillskjuta dem. Det var
den första ångmaskin, eller kanske rättare kalorikmaskin, som varit i gång
i Sverige.
“Då man går mellan väggar af järnmalm öfver en plats, vid hvars
ena sida står en fattigbössa till emottagande af gåfvor åt arbetarnes fattige,
ser man plötsligt i jorden en rund urhålkning, som är flera hundra ^steg
bred, tre gånger så lång och öfver fem hundra fot djup. En kantbeklädnad
af qvadersten, med ett bröstvärn af järn, skyddar för olyckor. -Man stiger
in i ett hus, der häftygen för grufvattnets uppumpning finnas, och från en
utbygnad kan man öfverskåda hela det ofantliga djupet. Ju mera man
skådar omkring sig, desto starkare vaknar begäret att nedstiga och
genomvandra de underjordiska klyftorna, från hvilka en kall luftström trä ger upp.
Går man i en tunna ned i grufvan, ser man att klippvåggärne icke äro så
jemna och .släta som man förmodat. Grufarbetaren, som djerft står på
tunnans kant, i det han håller sig fast i linan, stöter tunnan från den
framskjutande väggen. Med rysning blickar man uppåt, då linan, hvarpå tunnan
hänger, slutligen icke synes tjockare än en tråd. Huru underbar förefaller
icke grufvans botten! Än bär det nedåt än *uppåt; här äro djupa
inskärningar, der qvarstå tjocka stenmassor liksom pelare; ofantliga block ligga
kringströdda, hvalfven liksom hänga i luften och i klyftorna ligger ständig
is. Väggarne äro fuktiga och foten slinter lätt på den slippriga bottnen.
På stegar måste man klättra öfver afsatserna, der flitige arbetare äro
sysselsatte med bergsprängning. Pumparne gnissla och rassla, hammarslagen
åter-Ijuda, hvarje rop återstudsar tiofaldigt från klippväggarna och då
sprängskotten aflossas, dåna de genom de underjordiska hvalfven såsom , ett starkt
kanondunder." *)
Uplands järngrufvor i allmänhet och Dannemora i synnerhet anses
gifva det bästa järn i hela verlden. Också ligga i detta landskap Sveriges
största och vackraste järnbruk, såsom det stora Lenfsta, Forsmark, Skebo,
Harg, Gimo m. fl., alla bekanta för sina ypperliga tillverkningar.
Från Dannemora och Österby har man icke långt till Örbyhus, hvars
praktfulla åbygnad ligger på vestra stranden af Vendelsjön. Stället har sin
förnämsta ryktbarhet af Erik den fjortondes fångenskap och sista stunder
der. Förut hade grefve Johan af Ost-Friesland der sutit fängslad, till straff
för sitt kärleksäfventyr med Eriks syster, den sköna Cecilia. Äfven efter
•) Fredr. Bremer.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
