Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäckande berättar en sägen, att i konung MagnuB Erikssons tid hade en
Tpqn Peder Holmfasteson måst fl; för någon förbrytelse och b& kommit uppåt
norra Vermland, der han nedsatte sig på en holme i en sjö, kallad
Östersjön, och bodde der i flera år. Under sina vandringar i skogarna, bade han
en e&"g lågt sig att jsofva på ett stort berg och drömde då, att han sof
pä en stor skatt. När han vaknade undersökte han stället nogare och fann
der ett rikt järnmalmstreck. Han skref då till konung Magnus om sin
upptäckt ett bref, som böljade med dessa ord:
•Det ligger en riddare på en ö
i Österijö;
Han ftter fisk ntan salt eller brö’.«
Om det var den lyckliga poesien eller upptäckten af maimfältet, som
förskaffade Peder lejdebrefvet, känner man icke; men han fick nåd och Persbargs
»katter blefvo sålunda kände. Emellertid har berättelsen ingen säkrare
historisk grund, än att i konung Magni ordning och stadga för järnbergslagen
af år 1360 omnämnes en Peder Holmfasta, hvilken man ’trott vara.samme
Peder, som på holmen i Östersjön hndergått den långa fastan och deraf fått
sitt tillnamn, på samma gång han lemnade sitt förnamn åt det upptäckta
malmfältet.
Under aen tid Karl den nionde sysselsatte sig med ordnandet
afberg-verksrörelsen, vistades han på sina herresäten Karlberg, Bro och Kroppa;
men umgicks alltid vänligt med allmogen och helsade på hos de förmögnare
bergsmännen., En gång hade han tagit in hos bergsmannen Matts på Born,
ej långt från Persbefg. Om morgonen medan hertigen ännu låg kom Matts
hustru in för att taga ut hans kläder till borstning. Hon tyckte sig då
höra ett besynnerligt knäppande ljud i benkläderna, som hängde öfver stolen,
och troende, att det var en råtta, som kommit in i dem, fattade gumman
ett vedträ, måttade ett kraftigt slag, der hon hört det knäppande ljudet,
och krossade så hertigens — byxsäcksur. Ännu i början af 1820-talet’ stod
vid Born qvaf den stuga af rundt timmer, i hvilken hertigen skall hafva
bott, och en dylik bygnad fans då äfven väl bibehållen vid Storfors.
De norr om Persberg belägna Långbansgrufvor kunna visserligen icke
mäta sig med de förra, hvarken i storlek ellei; i malmens rikedom och
godhet, men Långban står långt framom Persberg i naturskönhet.
Barrskogs-beklädda höjder begränsa taflan och nedemot de talrika vattendragen prydas
stränderna af löfskogar, i hvilka öfveraUt små enkla men» snygga boningar
framblicka, vittnande om en talrik befolkning. Det är en äkta vermländsk
natur, i hvilken bergsmannayrket med jämna pulsslag gjuter lif och rörlighet.
Men Långbans hytta är och skäll allt framgent förblifva märkvärdig i ett
annat hänseende, nämligen såsom födelsebygden för de tvenne bröderna Näs
och John Ericson, hvilka mer än de fleste, både hemma och i främmande
land, häfdat det svenska namnets åra. Också är till hågkomst af den senare
en enkel minnessten upprest vid hans födelsegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
