Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Filipsiads bergslag märka vi Rå mens järnbruk, hvarest Tegnér
tiH-bragt flera år af sin ,ungdom och der han diktat Svea, samt Lesjöfors,
likaledes järnbruk, méd betydlig tillverkning af järntråd, från grofva järntråds
linor ända till de finaste pianosträngar.
Innu återstår en del af Vermland, som. vi icke besökt, nämligen den
allra nordligaste, Finnbygden eller Finnskogen, hvilken såsom en kil skjutar
upp emellan Dalarne’och Norge. Orten har sin benämning efter de finnar,
som jnkaDades af Karl den nionde, för Yermländska skogarnes upprödjande,
och hvilkas afkomlingar ännu i dag utgöra den öfvervägande befolkningen i
dessa afiägsna trakter. När finnarne först kommo öfver till Vermland fingo
de frihet att nedsätta sig i skogstrakterna, hvarest de sjelfva behagade, emedan
skogen på den Uden för sitt öfverflöd icke hade något värde. När sedan
med tiden svenska nybyggare tillkommo, och dessa sins emellan skiftade sin
skog, hvarest finnar nedsatt sig, blefvo de flesta rödjningar dem frånkände,
och de qjelfva jagade från .ena stället till det andra, tills de ändtligen genom
att söka skattemonnarätt började försäkra sig om besittningen af hvad de
upptagit. Att deras .hushållningssätt ocl^ stora misshushållning med skogarne
fordrade deras aflägsnande från trakter, der ordentligt jordbruk vunnit insteg,
måste medgifvas, lika så väl som man å andra sidan icke kan förneka, att
de af svenskarne lidit mycken orättvisa. Detta alstrade hos dem en motvilja
och obenägenhet mot Svenskbygdens befolkning, som först i senare tider
begynt utplånas. Finnskogens invånare ingingo derföre I forna dagar aldrig
äktenskapsförbindelser med folket i Svenskbygden, och detta, som bäri sig
blott högmod, kallade derföre de tillbakadragna kolonisterna för “Finnadel*.
Att det oblida bemötande, främlingarue bär så länge rönt. var den
naturligaste förklaringsgrunden för deras förhållande i förevarande fall, visste de
senare ej att beräkna. Emellertid blef det just denna finnarnes. isolerade
ställning, som isynnerhet bidrog att intill vår tid bibehålla så mycket af
stammens egendomligheter, att vi ån i dag finna den i mycket olik den
svenska. I norra Finnskogen är man kanske dock mest försvenskad;
åtminstone har finska spräket dött ut, så att det endast är den finska brytningen
vid uttalet som påminner om deras förfäders tungomål
“Lika ovårdadt som språket — så tecknar en af våra författare, som
för trettio år sen besökte Vermlands Finnbygd *) — är oelr detta folks drägt
och hela figur. En gammal veritabel finne har ett gulgrått, kantigt ansigte
och under den platta mössan.— alldeles i samma form, som den i
moderlandet brukade “potnilkan“ — fladdrar ett tofvigt hår ohyfsadt öfver
skuldrorna. Det mest utmärkande i hans drägt är den gråa, långskörtade fracken
och näfverskorna. Qvinnoma kläda sig merendels efter det norska modet.
— Om någon lefver “under sotad ås“, så är det visserligen finnen. Inträda
vi i hans pörte eller rökstuga, så se vi der hela taket och öfta delen af
•) Max. Axelfso*: Vandringar genom Vermlands elfdal ocb finnskogar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
