Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid ankomsten till prestgärden undfägnas bröllopsskaran med bränvin,
som värdfolket fört med sig, hvarefter processionen vid tredjegångsringningen
sätter sig i gång till kyrkan. Föret går brudgummen, som helsas af den
samlade menigbeten med blottade bufvuden och vänliga nickar. Efter honom
komma presten och “gästbådskarlarne", bland hvilka “brudsäterkarien",
brud-sätans man, skall våra till hands och mottaga brudgummens hatt och fram*
lamnn. hans psalmbok vid ankomsten till altaret Efter “manfolket” komma
brudpigorna, anförda af spögubben med sin vördnadsbjudande läderkarbas,
och omedelbart derefter bruden, åtföljd af brudsätan och de öfriga qvinliga
gästerna. Vid ankomsten till kyrkogårdsporten lägger brudgummen några
slantar i fattigbössan och vid ingången i kyrkan släpper han oförmärkt några
småmynt, som en hemlig handpenning åt lyckan. När han uppkommit i
koret vänder han sig om och gör en bugning för presten, hvarefter han
framträder till sidan af altaret och uppkastar äfven dit några slantar, hvilket
Irnlifta att “offra”. Sammaledes gör ock brudpigorna, som uppgå två och
två i sender. Sist af alla kommer bruden, som gör det rikligaste offret
Under tiden stå båda kyrkovaktarne såsom ordningsmän och hedersvakt vid
stora gångens utlopp i koret Under gudstjensten sitter brudparet i en
“brudstol”, men kn&falla vid altaret under bönerna. En del af vigseln
flir-rättas innan den vanliga altartjensten börjas, men afslutas icke förrän efter
välsignelsen, då brudmessan läses. Vigselringen är af silfver med en bred
plåt på ena sidan, vid hvilken några små ringar af silfvertråd äro f&stade
i öglor till prydnad.
Från kyrkan bär det nu af i frisk fart med brudriddarne i spetsen
hem till bröllopsgården. Sedan brudgummen lyftat bruden ur kärran skyndar
hön ögonblickligen in i brygghuset för att titta i ugnen, hvilket anses
oundgängligt, för att fästa lyckan ’vid det nybygda -boet. Derpå återvänder hon
i allt lugn för att af de hemmavarande beses och beundras, hvarunder
gästerna supa hvarandra till ur “skänkskålarne”. Emellertid hafva
brudpigorna försvunnit bakom stugan eller i fähussvalen, der de styrka sig med
“klabb” eller “brudpigemö^a", ett slags tärningar af blodpalt, som kokas i ister
eller flott och ätas med träpinnar. Brudriddarne trakteras äfven med samma
läckerhet, den de äta ur små tråg, allt under det de ännu sitta qvarpft
hästryggen. Efter denna förberedelse samlas man i gästabudsstugan till brudparets
“8ängledning“, som består deri att presten håller ett brudtal och läser
välsignelsen öfver de nygifta, som derefter lyckönskas af samtliga gästerna.
Nu sätter man sig till bordet, som är ’,’öfverfyldt med tunnbröd,
vörtbullar, skarpost, sötost, smörklimpar och stenfat rågade med fläsk, torrt
får-kött m. m. Tallrikar komma icke i fråga, utan dertill begagnas
tunnbröds-skifvor och maten uppfångas med små fällknifvar eller “jongar”, som gästerna
sjelfva medföra. Bristen på gafflar ersättes med fingrarne. Efter
måltid uppstiga brudgum och brud och dricka “dannemans och danneqvinnans
skål”, genom att tvenne omgångar tömma en mindre ölbägare, hvarefter de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
