Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sandstensbildningar. I Bin yppigaste form uppträder denna öfvergångsbDdning
på och invid Omberg, om-hvilket vi skola tala mer längre fram.
Östergötlands jordmån är i allmänhet en ibland de bördigare, isynnerhet på
slättlandet, der den består af en myllrik med kalk blandad lera. I skogsbygden
är sand- och gruqord oftast rådande, dock är den mer dier mindre lerblandad
i de större dalbottnarne.
Östergötlands omvexlande nator och bergslag, skärgård, betesbygd och
slättland föranleder här, som annorstädes, olika skiftningar i allmogens lynne
och karakter, ehuru grunddragen deri äro gemensamma. I allmänhet utmärker
sig östgöten genom en viss sjelfständighet, hvilken hos de jotdbrukande
bönderna ger sig tillkänna genom en icke obetydlig portion dryghet i tal
och åtbörder och, hvad som är ännu sämre, genom en lyx i lefnadssätiet,
som bragt mången till undergång. I skogs- och bergsbygden är bonden,
liksom vanligtvis i sådana trakter, mera liflig, arbetsam och händig; detta
gäller till någon del äfven om skärgården, hvars invånare äro af ett gladt
lynne och mer tillgängliga än landskapets öfriga befolkning. Besynnerligt
nog finnas här några f& ställen, der ett alldeles motsatt förhållande eger
ram, och der skärgårdsfolkets skygghet och slutenhet för främmande gir
nästan till löjlighet öfverhufvud finner man hos provinsens allmoge mycken
redbarhet och naturlig godsinthet, i förening med ovanlig ömtålighet om det
yttre skenet Resande ha velat finna åtskilliga likheter mellan smålänningar
och skottar, dem de jemfört med hvarandra. Den, som är road af dylika
jämförelser, skulle kunna utsträcka dem äfven till bådaderas grannar
östgötar och engelsmän. Åtminstone skulle man finna en slags likhet i
gråns-boames ömsesidiga förhållande till hvarandra: samma afundsamhet, som
emellan de begge fordom skilda staternas invånare, herrskar här emellan de
begge svenska grannprovinserna, och lika beskaffade beskyllningar, som idet
brittiska riket fordom vexlades emellan de begge grannfolken, vedas häx in
i dag emellan grannprovi semas allmoge. Östgöten, med sin antagna värdighet
i det yttre ocb stolthet öfver sitt landskap och dess öfvervägande naturliga
förmåner, ser med en viss förnämhet ned på de mera lifliga, rörliga och
näriga smålänningarne, hvilka, med sin större drift, tarflighet och lätthet att
finna sig i omständigheterna, i många fall och till sina grannars förtret taga
försteget för dessa1*).
I de kuperade gränstrakterna är folkets utseende ganska fördelaktigt,
på slätten deremot mera alldagligt Någon särskildt landskapsdrägt finnes
ej inom Östergötland; tvärtom äro de förmögnare slåttbönderae icke blott
klädde såsom bruket är i småstäderna, utan inlägger i hela sitt lefhadss&tt
ett skrytsamt öfverflöd, som i det yttre lätt låter dem förblandas med för*
mögnare ståndspersoner.
*) Bohman: Vetters och de»i kutter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
