Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utsigterna äro visserligen icke vidsträckta, men ögat mötes öfrer allt af den
herrligaste omvexling af föremål, och öfver det hela hvilar en underbar
ljusbrytning, hvilken är de bohuslänska landskapspartierha alldeles egendomlig.
Deremot eger landet ett ödsligt utseende i den yttersta strandkanten och i
skärgården, hvilken man kan anse som Bohusläns tredje hufvuddel. Hela
kusten från Hallandsgränsen, eller för att endast tala om Bohuslän, från
Elfljorden ända upp till Norge, delar sig i en oräknelig mängd uddar och
näs, mellan hvilkas stupande branter smala bugtande hafsvikar skära djupt
in i landet och gifva det hela utseendet af ett i en urtid af hafsvägorna
sönderslitet bergland. Såväl inuti alla dessa vikar, som längs med hela
kusten, ligga ttisentals holmar, skär och öar af den storlek, att man med
rätta sagt, att en tredjedel af Bohuslän ligger i hafvet..
Sålunda utgör Bohuslän, genom sin utbildning, ett af de märkvärdigaste
landskap i Sverige och tyckes ha alla - karakterer af ett bergland, ehuru det
i verkligheten saknar dein, genom bergens relativt oansenliga höjd och landets
belägenhet vid. hafvet.
I . geologiskt hänseende erbjuder Bohuslän öfver hufvud ringa eller ingen
omvexling, emédan dess fasta berggrund utgöres nästan endast af gneis och
granitarter, utan några andra deri förekommande anmärkningsvärda inlagringar.
D2 de förra eller gneisarterna utbreda sig öfver östra, mellersta och södra delarne,
finner man deremot de senare hufvudsakligen rådande i de nordvestre delarne,
utmed hafskusten. Sålunda utsträcker sig én icke obetydlig bildning af granit,
i form af ett halfannan mil bredt och nära nio mil långt bälte, öfver V&tte,
Tantms, QviUe, Sotenås och Stdngenås härader, eller öfver hela kusttrakten
mellan Svinesund och Lysekil vid Gullmarefjordens mynning. Bergartens färg
är vanligast röd, likväl någon gång äfven §rå, såsom i granskapet af
Strömstad, på Malmån och några andra ställen. Dess finkorniga struktur och
deraf följande hållfasthet, samt egenskapen att kunna lätt klyfvas och huggas,
gör densamma särdeles lämplig till aUahanda bygnadsarbeten, och på flera
ställen, men isynnerhet på Malmön, hafva också i senare tider mer eller
mindre storartade anläggningar för detta ändamål blifvit öppnade. — I öster
om denna granit vidtager en mäktig bildning af gneis, som utbreder sig
öfver hela den återstående delen af landskapet förbi Uddevalla ända ned till
Göteborg. I skilnaden mellan den äldre’ graniten och gneisen vid gränsen
af Vätte och Bullarens härader träffar man en icke obetydlig gångbildning
af yngre granit .eller så kallad pegmatit-granit, hvilken hufvudsakligen
uppträder i de högsta .tyggarne af de kala och skoglösa fjällsträckningar, som
här gå’ frgun. På några ställen har allmogen deraf i senare tider börjat
hugga qvamstenar.
Utom de torfinossebildningar, som här - och der, isynnerhet i länets
mellersta delar, finnas inströdda i sänkningarne mellan bergshöjderna, såsom
en välkommen ersättning för bristen på bränsle, hvaraf dessa bygder i
allmänhet lida, förtjena bland yngre aflagringar äfven de bekanta snäcklagren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
