Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vester. ’ Bärmed.må nu.vara Huru som helst, hvad som Sr säkert Sr; att
Visingsö under tolfte och trettonde århundradet spelte en ganska lysande
rol, då dé svenska konungarne mestadels här hade .sitt säte och sin
bof-håUning. Orsaken till detta val är icke lätt att afgöra. Måhända sökte
de här en tillflykt undan de beständiga oroligbeterna- och fejderna mellan
Sverkerska och Erikska husen om tronföljden; kanhända var ön mindretal
och mera inbjudande i forna tider än nu. Så väl Nå&o slott, hvaraf
lem-ningar ännu syuas på Vetterns botten, vid öns södra ända, som Borga stolt,
som låg på Ons nordvestra kust, lära hafva varit konungaresidenser, odi
man kan af antalet kungliga personer, hvilka aflidit på Visingsö ifrån Karl
den sjunde till Magnus Ladulås,. döma till det anseende ön under dessa
tider egde. De båda slotten och en i sammanhang med dem utbildad tro,
att tvenne konungar på- en gång bebott ön och legat i strid med hvarandra,
ha gifvit upphof till en saga af vanlig nordisk art, soin både finnes
öfver-lemnad i tryck och äfven fortlefver på folkets läppar:
Med anledning af en mellan konungarne på Näsbo och Borga slott
uppkommen oenighet, vidtalade. Näsbokonungen trollkarlen Gilbertil, som
bodde i. ölmstads socken på Östgötalandet, att skilja ön genom en graf i
tvenne dejar. Denna åtog sig arbetet och böljade gräfningen på. Näs egor,
der ett djupt hål än.i dag leder under jorden. -Konungen, på Borga slott,
som fått veta Gilbertils förehafvande, sökte förmå honörn att afstå derifrån;
men då detta icke lyckädes, vände han sig till Kettil Runske, en annaa
beryktad trollkarl, som bodde i Habo socken’ i Vestergötlahd, för att erhålla
hjelp. Denne lofvade sitt biträde och medföljde till Visingsö på en till
honom afsänd större båt, men “var ej.i syneu för besättningen, som likväl
märkte hans näryaro deraf, att fartyget af hans tyngd nedteycktes ända till
relingen. När de kommo närmare Borga slott blef farkosten i hast lättad,
hvaraf de kunde förstå att jätten var urgången. — Gilbertil hade nu hunnit
med ritt arbete till norr om Kumlaby, ungefär halfvägs öfver ön; der lät
Kettil jorden öppna sig öfver Gilbertil och befalde honom att genast upphöra
med gräfningen. Då befallningen ’icke åtlyddes, utan upptogs med hån och
spott, kastade Kettil Ruske sin med. runor besatta trollkafvel mot Gilbertil,
som uppfångade honom i luften med begge händerna, hvilka dervid fastnade
på stafven, så att han icke kunde lösgöra dem; han försökte då att bryta
sönder1 den med fötterna, men äfven dessa fastnade. I ytterligt raseri frestade
han då att med -tänderna slita sig lös från den förtrollade ’runstafven, och
nu fastnade han också med dem. Sålunda bunden till händer, fötter och
mun nedkastades han af Kettil i det djupa hål, som fått namn af
GM-iertils håla.
I en långt senare tid eller år -1705 företog kronobefallningsmannea
Girs i Tveta härad af Jönköpings län, på uppdrag af landshöfding
Linde-hjelnl och arkiater Urban Hjärne, en resa till Visingsö, för att närmare
Utreda förhållandet och undersöka om några spår efter gräfiiing kunde upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
