Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid Nässjö järnvägsstation, en och trefjerdedels mil vester om Eksjö,
befinner’.mad sig i medelpunkten af det. Småländska höglandet. Stationen
sjelf ligger 313 meter öfver hafvet och fir sålunda dfen högst belägna af
alla järnvägsstationer’ ’i Södra Sverige. Något längre i söder eller ungefär
inidt emellan Nässjö och Sandsjö stationer ser man från järnvägen, ehuru på
en half mils afstånd, det förut nämnda HjétsSldSberget, den högsta punkten
inom södra Sverige. Två mil härifrån i öster, ligger Hvetlanda, med stor
marknadsplats, och för våra forskare bekant ’genom sin rikedom på
minnesmärken, fornsägner m. m. Till Kettilås-, nära Flugeby i denna socken,
för-lägges Kettil Runskes förtrollade slott, som ännu tros stå qvar, ehuru aldrig
synligt för den, sqm söker upptäcka det; deremot skall det helt oföriöodädt
visa sig’ för den, som oförvarandes, eller utan att sjelf veta derom, kommit
inom porten. Han blir då varse eh mängd stora hus och trädgårdar med
de skönaste frukter, af hyilka han väl får äta, men kommer icke åter utom
trollringen förrän han lagt tillbaka allt hvad han der möjligen tagit.. Enligt
hvad befallningsmannen Johan Larsson på sin tid försäkrade professor Rudbeck,
skall eir bonde Sven Månsson i.Gettinge år 1690 på detta sätt helt
oför-modadt kommit inom den af Kettil förtrollade borgen, hvarur han endast
lyckades komma tillbaka genom att återlemna alla de skatter, som der lockat
hans vinningslystnad. Några äldre forskare bafva äfven för den aflägsna
namnlikheten trott sig i Hvetlanda hafva åtérfunnit dén > -sägnen och vår
okritiska historia omnämnda’ staden Vätala, ett antagande, som ungefär kan
ställas i bredd med det påstående, som en gång på fullt allvar gjordes, att
de i vår medeltidshistoria ofta omnämnda Vitaliebröderna varit från och haft
sitt namn af det småländska Hvetlanda. — På Gya egor, i den
tillgränsande Alsheda socken, upptäckte bergsrådet Anton Swab år 1738 en
guld-malmsåder, af hvilken lyckliga tilldragelse stället “nobiliterades11 .med namnet
Ädelfors. Första smältningen skedde 1741 och gaf då sextiofyra dukater.
Från sistnämnda år till 1773, under hvilken tid verket drefs för kronans
räkning, uppgick grufvanä sammanlagda afkastning till tolftusen dukater;
men med frihetstidens slut afsvälnade den’ patriotism, som gaf
arbetsför-tjenst åt en fattig landsort, och som tyckte att en guldgrufva, om den
också icke lemnade någon egentlig behållning, likväl borde höra till rikets
regalier. Sedan den ’ tiden har Ädelfors haft vexlande öden. På senare
tid har uppmärksamheten åter varit riktad på guldfyndigheten derstädes
och ett bolag försökt sin lycka-att genom en mindre kostsam metod
tillgodogöra sig det guld, som kunde anträffas, men utan framgång.
Närmaste järnvägsstation från Sandsjö söderut är Sä/sjo, belägen på
egorna till Ekesjö Hofgård, ett gammalt herresäte, som under medeltiden
tillhörde Stureslägten. Det forna slottet, efter hvilket vackra ruiner ännu
finnas qvar på en holme i en. i närheten liggande liten vacken insjö,
utgjordes, enligt den teckning, E. Dahlberg efterlemnat, af en tre våningars
bygnad med en fyrkantig altan på taket. Af ruinens yttermurar, som äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
