Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skånes befolkning är till utseende och lynne mycket olika på olika
trakter. Hufvudsakligen kan den skiljas i tre olika klasser: Skogsbon,
Slättbon och Kustbon. Den första klassen utgöres af de norra häradernas,
skogsbygdens allmoge, längs småländska gränsen. Hit höra Åsboarne i
vester och Oöingame i öster. De förra, äro ett raskt, lifligt, händigt och
tilltagset folk med öppen blick, ljus hy och reslig växt;‘de senare hafva
mycket tycke af smålänningarne, äro arbetsamme, magre, men groflemmade
och bibehålla ännu från snapphanetiden en viss hårdhet i lynne och vildhet
i sina seder. Slättbygdens allmoge utgör den andra klassen. Slättbon är
i allmänhet starkare bygd än skogsbon, men trög till lynnet och långsam
i rörelse och tal. Anletsdragen äro tjocka, och breda och Växten kort och
fetlagd. Bådé i åtbörder och
kläde-drägt visar han sig tvungen, klumpig,
och stel och derutinnan en
fullkomlig motsats till sin lifligare och raske
granne i skogsbygden; men han
öfver-träffar denne i fasthet och pålitlighet
och i en. lifligare rättskänsla. Inom
sig sjelfva lefva slättlandsbönderpa,
bullersamt, men vänskapligt Förr
hörde det till saken att friaren ridande,
samt åtföljd af ett par talmän ankom
till det hiis, der hans utvalda fans.
Effer åtskilligt krus inträdde han i
stugan, der flickan emellertid skyndat
att i väfstolén visa sin arbetsamhet
med så mycket skrammel, som möjligt.
Bröllopet firades med all den ståt
och välfägnad, som är vanlig i flera
svenska provinser, och bröllopsstassen
gjordes så stor, som antalet af
släg-tingar tillåt. Utom bröllop firas ännu en mängd gillen, såsom “lergille’*,
då • grannarne samlas för att hjelpa ett nygift par att uppföra dess stuga
af korsvirke, långhalm och ler; — “töragille11, efter torfhuggningen, då
bränntorfven blifvit upphuggen nr torfmossarna, — samt “brydegillet", då
linet brytes eller bråkas. Vid alla dessa tillfällen trakteras de
samman-bådade grannarne, utom med dryckesvaror; förnämligast med gåsstek eller
salt ål, sötgröt och “ejekaga" (äggkaka). Sedan genom järnvägarnes^
anläggande den skånska slättbygden blifvit försatt uti en liflig gemenskap
med de större städerna, har — på en tid af tjugu år — en ofantlig
förändring^ lnträdt i allmogens hemseder, och de ‘komma snart att höra endast
till traditionen. — För högfärd har den förmögnare bonden en särdeles
böjelse. Endast den, som har lika stor förmögenhet som haj sjelf, anser
268. Skåi.kt bondfolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
